Gott nytt år!

Nu går detta år 2010 mot sitt slut och ett nytt förväntansfullt år 2011 är i antågande. Alltid vid denna tiden på året funderar man lite över vad det gamla året gett som berikat ens liv. För min del har året bl.a. inneburit att jag lärt känna så många nya människor. Alla dessa nya ansikten jag mött har betytt väldigt mycket för mig på olika sätt. Jag har också upptäckt genom åren, att de människor jag möter har ett budskap till mig, på ett eller annat sätt. Genom att betrakta och studera mina tankar och reflektioner om dessa människor (mina spegelbilder), lär jag mig så mycket om mig själv. Några händelser under året har varit mindre trevliga. Dessa händelser väljer jag att inte lägga för stor vikt vid. Jag är ganska övertygad om att dessa händelser kommer att berika mitt liv på ett eller annat sätt så småningom. Det bästa är att lägga fokus på de händelser som varit trevliga och positiva. Det mest fantastiska som hände mig 2010 är att jag blev farmor till en bedårande söt liten flicka den 16 juni.
Störst av allt är kärleken! Den ofantligt stora lycka och kärlek man upplever i ett så stort ögonblick går nästan inte att förklara i ord. Hon heter Lilly och är min stora förebild för hur vackert livet är och hur viktiga vi människor är för varandra. Tack livet för denna vackra gåva 2010! Jag lovar att göra mitt bästa för att vårda den. Som en mycket nära och rik vän en gång sa på sitt födelsedagskalas, när alla hans vänner och släktingar var samlade, jag citerar:
- "Det viktigaste är inte att vara rik på pengar och saker. Det är bara döda ting som man inte blir lycklig av! Det viktigaste är alla Ni människor som är samlade här idag. Ni är det enda som betyder något"!
Jag önskar Er alla ett riktigt Gott Nytt År! Ett år med massor av kärlek, glädje, utveckling och frihet.

Vill du också vinna en ring!

"Jag tävlar hos Millah om en ring med valfri text från Bcute.se"
Tävla om en ring med valfri text från Bcute.se

Stilren ring i sterling silver - Bredd 8mm - Välj valfri text (20-25 bokstäver) - Finns i hela storlekar från 5 och uppåt:
5=15mm 6=16mm 7=17mm 8=17,8mm 9=18,7mm 10=19,5mm 11=20mm 12=21,1mm 13=22,2mm!

Lördagsutflykt till Skvattemölla Kvarn

Här på Skvattemölla kan man både dricka kaffe och äta mat.
Vi serverades kaffe med nybakta våfflor. Mums!
Inne i byggnaden finns det mängder av prylar att inhandla,
både gammalt och nytt. Man blir nostalgisk av alla gamla
prylar man känner igen från barndomen.


Runt omkring Skvattemölla Kvarn är det underbar
natur! Sedan 1600-talet har det malts mjöl här.
Kvarnen drevs med vatten från Pinnån.


Pinnån.


Många växter är på väg att spricka ut i blom.


Här finns många vackra färger och naturupplevelser att
beskåda och njuta av!


Denna knopp är ett litet konstverk i mina ögon.




Här är ett TV-team och programledaren för "Mitt i naturen"
på besök för att filma Hasselsnoken. Förhoppningsvis får vi
se det på TV senare i höst.

Dagen som förändrade mitt liv

Idag för 29 år sedan blev jag tillsammans med min man!
Vi bantade med "glassmetoden" då minns jag. På dagarna
åt vi inget, eller nästan ingenting. Framåt kvällen när vi
blev lite småsugna och hungriga gick vi till Wimpy,
en hamburgerrestaurang som fanns då. Sen åkte vi till
Stampgatan, där min blivande man bodde. Där satt vi och
lyssnade på musik, natten lång. Vi spelade ABBA om och
om igen, tills vi till slut vågade erkänna för varandra att vi
faktiskt älskade varandra och att vi ville bli ett par.
Det var till låten Andante, Andante med ABBA.
Jag var så kär och var samtidigt så rädd för att det inte
skulle vara ömsesidigt. Det var det! Det var väl tur det,
för annars hade jag inte haft alla mina fina barn idag!

Till en början var det egentligen bara jag som ville ha barn.
Efter ett tag kom maken nog till insikt om vilken fullträff
till kvinna han hade träffat. Då ändrade han sig och vi
bestämde oss för att skaffa många barn och att de skulle
komma ganska tätt, för både vår egen skull och barnens.

Först fick vi en underbar son, Andreas. Han var så klok
och smart redan som mycket liten. Man kunde riktigt höra
inifrån hans huvud hur det knakade när han tänkte,
efter att han ställt någon fråga till oss om hur någonting
fungerade. Två år senare kom så Linda. Lika lyckliga blev
vi då. Nu hade vi två fina "skatter". Kanske inte Andreas var
lika lycklig till en början. Han blev skrämd av självaste
"Stålfarfar"! Farmor bodde hos oss den veckan jag låg på KK.
En dag skulle hon och Andreas ta en promenad i Gantofta där
vi bodde. De mötte "Stålfarfar" som började prata med Andreas.
En jultomte med sitt vita fina stora skägg? Stackars Andreas,
och ingen mamma hemma som kunde trösta.
Men, Andreas som var en liten klok man redan då,
kom över denna traumatiska händelse ganska snart.

Han gillade sin lillasyster. Linda kallade sin storebror
för "Professorn" ett tag. Det hade hon nog fått från
barnprogrammet "Baltazar", som gick som barnprogram
på TV:n då. Linda hördes lite mer! Hon hade nog insett
att hon kunde använda sin röst som ett vapen. Skrek hon
tillräckligt högt stod Andreas inte ut och hon fick som
hon ville! En smart tjej!

Tre och ett halvt år senare kom våra tvillingar
Malin och Mathias. När vi väl visste att det var två,
blev vi så lyckliga! De flesta tyckte synd om oss och
kunde inte förstå varför vi skaffade fler barn. Det tyckte vi
var konstigt. Vi var själva så positivt inställda till att ha blivit
utvalda till tvillingföräldrar för det kändes så. Vi kunde inte
vara annat än stolta och lyckliga!
När de föddes var familjen komplett! Det var en så
fantastisk upplevelse och gåva att jag nästan blir rörd
när jag tänker på det!

Många händelserika år har gått sedan dess och fler kommer
det att bli. Det har hänt så mycket roligt och familjen har
verkligen berikat mitt liv på många olika sätt!
Jag är nog världens lyckligaste och stoltaste mamma och fru!
Detta tack vare min man och turen av att vi träffades en dag
för 29 år sedan!

En liten nykomling på vingliga ben

Naturen, djur och framför allt hästar, har alltid fascinerat mig.
Blev så glad när jag fick se denna lilla fölunge (6 dagar gammal)
springandes i full fart över ängen i Maglaby på Söderåsen,
där jag växte upp som barn. Det syntes långa vägar att
han var lycklig tillsammans med sin stolta mamma.
Hon var beskyddande, samtidigt var hon en klok mamma
som gav honom frihet och tillåtelse att springa omkring, att
upptäcka världen och bemästra den lilla kroppen på de
stapplande små benen.

Det påminde mig om den frihet och glädje jag upplevde som barn,
om lyckan av att få vara tillsammans med dem man älskar
mest av allt. Samtidigt en påminnelse om hur viktiga vi föräldrar
är för våra barn som ska upptäcka världen, och inspireras till allt
vad de är intresserade av och ämnade för i livet.
Jag hade turen att få växa upp på en bondgård bland många djur
och vi hade skogen inpå knutarna. Dessutom en underbar storebror
(som jag ibland hatade som barn) och fina föräldrar som alla tre
idag är mina stora förebilder!

Mina föräldrar gav mig mycket kärlek men också friheten att utveckla
mina talanger och intressen på egen hand. Jag hade klara åsikter och
var ett mycket bestämt barn som ville klara mig själv. Det tillät mina
föräldrar för det mesta, allt efter deras bästa välvilja och med de
kunskaper och referenser de hade i sitt bagage.
Jag tillbringade mycket av min tid i naturen, som kom till att bli en
av mina bästa "lärare".

Självklart fanns det negativa upplevelser under min uppväxt,
men tack vare dessa erfarenheter har jag blivit en stark och
mångfasetterad individ. Idag kan jag omvärdera de negativa
upplevelserna till att bli positiva förmågor och kunskaper som jag
inte skulle vilja vara utan. Idag har jag referenser att plocka fram
när de behövs i livets ibland hårda skola.

Jag minns med glädje hur jag som barn alltid sprang omkring och lekte
och hur jag hela tiden hittade nya saker att sysselsätta mig med och
fascinerades åt. Tänk att naturen kan ge oss så många fina budskap
och påminnelser om allt det fina vi har i livet! För det har alla, om vi
bara väljer att "plocka fram" det och erkänner det för oss själva!

Det våras i Stadsparken

Nu händer det mycket i naturen! Våren är på väg och många gröna nyanserna träder nu fram på träd och buskar, även i storstan. Tar mig ofta en promenad i Helsingborg. Trots att jag bott här i många år, upptäcker jag varje gång jag spatserar omkring, något nytt att förundras över. Ibland känner jag mig som ett litet barn som är på väg att upptäcka världen! Man kan upptäcka så mycket mer om man kan plocka fram lite av "det inre barnets" nyfikna ögon.
I stadsparken har jag fotograferat ett och samma träd med en veckas mellanrum, för att se vårskrudens olika faser.
Naturen är fantastisk!


Den 23 april, en vacker blå "matta" med
scillor under trädet.



Den 30 april.



Den 7 maj, nu är det riktigt grönt och fint!



Idag var det kallt ute, bara fem plusgrader!
Till och med hundar med päls fryser :)



Här har vi Herr och fru Anka som verkar
ha fått vårkänslor och njuter av fontänen.

Promenad vid Klöva Hallar på Söderåsen

Det blev en riktigt härlig långpromenad på Söderåsen denna härliga eftermiddag. Solen sken, det var vindstilla och jag verkligen njöt av alla vackra intryck runtomkring. Trots att knopparna på träden ännu inte slagit ut, är det ändå så vackert. De kala träden är också fina på sitt sätt. Nu när träden ännu inte slagit ut i grönska, kan man ju se så långt. Jag hittade den första vitsippan idag! Det är alldeles i början och många knoppar som väntar på att "springa ut"! Finns det något vackrare än ett stort täcke av vitsippor ute i skogen? Jag verkligen älskar att gå i skogen! Jag blir så lugn och känner mig alltid så harmonisk och glad när jag är i naturen. Ofta kan jag "fastna" vid en vacker stubbe, en blomma, ett träd eller något annat fint jag går förbi, för naturen är ett enda stort konstverk för mig! Då stannar tiden och jag med den! Tills mina vänner ropar efter mig: - "Kristina, var blir du av"? Jag blir som ett nyfiket barn på nytt! Det finns alltid nya saker att upptäcka i naturen. Kanske inte så konstigt, mitt föräldrahem ligger nära skogen på Söderåsen. Som liten var jag ofta där på upptäcktsfärd. Jag plockade vitsippor på våren och svamp på hösten. Ett av mina favoritställen var nog ändå vid Humlebäcken som flyter förbi gården där jag bodde. Där tillbringade jag många timmar med min lekkamrat som hette Mats. Vi hade låtsastvillingar:) Vi "jobbade" ofta där invid bäcken och gjorde ett riktigt fint hem där. Ibland hade vi med oss fika dit, bullar och saft. Det var mysigt! Ibland badade vi också i bäcken. Men det var kallt! En gång skickade jag iväg en flaskpost. Undras om någon hittade den?


Den första vitsippan i år! "Vitsippan ute i backarna står,
niger och säger att nu är det vår".


Ännu är det mest knoppar. Lite värme och sol tack!


Skogen är så vacker! Trots att det ännu inte kommit
några ljusgröna blad kan det vara så här fint!

Kärlek

Kärlek är ett ämne som jag gärna pratar om. Det är en så stark och härlig energi att jag nästan blir varm inombords bara jag tänker på den:) Ju mer kärlek vi ger till andra, ju mer får vi också tillbaka. När vi använder oss av kärlekens magi kan vi förändra mycket till det bättre i vår omgivning och i våra liv. När man utför ett arbete med kärlek eller när man gör något man verkligen älskar, "försvinner" tiden(vilken ju egentligen inte finns enligt min mening), man är "uppslukad" av det man gör och resultatet blir förträffligt! Är vi tacksamma för det vi har i våra liv och känner kärlekens flöde, kommer det ännu mer till oss. Möter vi t.ex. en person som är sur eller otrevlig, kan vi "bryta" negativiteten genom att "flöda ut" kärlek, säga några vänliga ord eller bara le. Man kan påverka sitt liv på ett enkelt sätt; Var mot andra på ett sätt du själv vill bli bemött på. Man kan aldrig förändra en annan människa, men man kan ändra på sig själv.
Barn är riktiga mästare på att ge kärlek till andra människor. De föds med en villkorslös kärlek till allt och alla. Alla som har egna barn glömmer nog aldrig det första leendet! Finns det något härligare än när ett litet barn kommer springande mot dig, ler och sen kastar sig in i din famn och ger dig en stor kram? För en tid sedan läste jag en liten söt berättelse, jag gärna vill dela med mig av:

Gyllene omslagspapper
Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5 åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen. Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade: - "Den är till dig Mamma!" Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att det var tomt. Hon sa till sin dotter med harm i rösten: - "Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara någonting i paketet"?
Hon hade tårar i sina ögon och sa: - "Men Mamma, det är inte tomt! Jag blåste kyssar i den tills den blev full".
Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska. En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll det gyllene asken bredvid sängen för resten av sitt liv. När hon helst kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri. En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna och GUD. Det finns inget mer värdefullt än detta!

" Bli mästaren i ditt liv "

Var på en spännande kursdag i Limhamn idag. Det var en kurs med Mia de Neergaard och hennes kurs som heter "Bli mästaren i ditt liv"! Visst låter det bra? Att bli den som bestämmer i sitt liv. För de av oss som inte redan gör det förstås:)
Med hjälp av "Lagen om attraktion" kan man dra till sig det man vill ha. Genom att önska sig något (t.ex. ett jobb, en bil, en bukett röda rosor, ett telefonsamtal från en god vän, ja vad som helst), ha fullt fokus på målet och sedan till 100 % veta att det är möjligt att uppnå. Man ska också "gå in i känslan", uppleva det som om att man redan har det man önskar. Så exakt som möjligt. Man kan gärna "bre på" när man nu ändå är igång. Det är gratis :)

Det kan hända att man stöter på hinder, men då är det viktigt att fortsätta ha fokus på sitt mål. Ofta koncentrerar vi oss på brister vi har i våra liv i stället för att lägga fokuset på vad det är vi vill ha och vad vi vill uppnå. När vi önskar oss något kommer det att manifesteras förr eller senare i vårt liv. Vill vi att det ska gå så snabbt som möjligt gäller det att vara så tydlig som möjligt med vårt mål och att inte släppa vårt fokus! Det är en enkel lag och den fungerar! Prova själv får du se! Börja med något litet om det känns lättare.

Om vi ger ut till andra det vi själv vill ha eller uppnå är det samma sak, då drar vi till oss det vi vill ha. Ju mer vi ger desto mer får vi tillbaka. Genom att uppskatta och erkänna det vi redan har kan vi skapa magi i våra liv! Det finns så mycket att vara tacksam för. En nyttig övning att göra direkt när man vaknar är att tänka på allt man har som man är tacksam för, t.ex. att man är frisk, har barn, har ett arbete att gå till o.s.v. Självklart ska vi göra det så ofta vi kan under dagen också. Börjar vi titta efter vad vi har att vara tacksamma för, upptäcker vi ofta ännu mer. Innan vi somnar inför natten kan vi tacka för dagen som varit och vad den gett oss. Kanske har vi träffat nya personer, lärt oss något nytt eller upptäckt något nytt? Ändrar vi vårt sätt att tänka genom att vara tacksamma för det vi har, ger det en "skjuts" åt den energin och det kommer in ännu mer positivt i våra liv.

Det finns en bok som heter "The Secret" eller på svenska, "Hemligheten". Den är skriven av Rhonda Byrne. Den kan jag varmt rekommendera. Min son Mathias har nyligen startat ett "The Secretforum där man kan läsa mer, diskutera med andra, se filmer och dela med sig av sina upplevelser. Här är länken dit: http://thesecretforum.se Nu ska jag snart lägga mig och tacka för de insikter, lärdomar och upplevelser denna dagen har gett mig. Tack till dig Mia och alla ni andra som var på kursen idag. Lycka till alla läsare med alla era önskningar och manifestationer!

Musik är helande för kropp och själ

Mitt musikintresse började nog när jag var ca fyra år. Vi hade ett gammalt piano med stålram hemma som kom ifrån min fars föräldrahem. Jag lärde mig ganska tidigt spela efter gehör, noter var för mig ett mysterium. Hörde jag en låt på radion, gick jag direkt och satte mig och spelade den på pianot. Jag sjöng till och själv tyckte jag att det var så vackert att jag grät när jag sjöng. Undras hur det egentligen lät? När jag blev lite äldre lärde jag mig spela blockflöjt. Det var ju så på den tiden, blockflöjten skulle man börja med! Min stackars hund Sickan satt och ylade bredvid, jag trodde hon sjöng när hon i själva verket säkert hade jätteont i öronen!

Några år hade jag turen att få gå på pianoundervisning hos byns kantor som hette Emil Bengtsson. Dessutom var det helt gratis! Han ville inte ha betalt och jag ville inte gå dit, men jag blev tvingad av mina föräldrar. Det var säkert därför jag inte ville. Tack kära föräldrar, idag förstår jag bättre! Man förstår ju inte alltid ens bästa när man är liten. Jag och min bästa kompis Mia gick samtidigt och spelade. En av oss satt alltid i soffan bakom pianot och lyssnade. Det blev mycket fnissande. Jag minns än idag hur Emil vände sig om och tittade med en ganska otrevlig blick. Fullt förståeligt. Tvärs igenom hela hans hus fanns det en lång "korridor" och en dörröppning i mitten av alla rummen. I varje rum fanns det någon sorts flygel eller ett piano. Man kunde stå i början av huset och se till andra änden. Jag minns också speciellt ett fint taffelpiano som stod i ett av rummen. Han var så snäll att han lät oss spela på vilket piano vi ville. När vi var klara med lektionerna bjöd han oss på konditori, varje gång! Det var höjdpunkten. Vi fick välja precis vad vi ville ha att äta och dricka. När det var "semmeltid" fnissade vi alltid lite extra, då fastnade nämligen alltid lite vispgrädde från semlan i Emils mustasch och hans löständer glappade lite. Önskar att han hade funnits än idag, hade velat tacka honom ordentligt och be om ursäkt för allt fnissandet. Tyvärr blev han mördad, mycket tragiskt!

När jag blev äldre började jag att spela gitarr också. Några år i vuxen ålder spelade jag också trumpet i en föräldraorkester. Detta tack vare att mina barn fick instrument- och musikundervisning både enskilt och i en orkester, (Musse Combo) på deras skola. Alla fyra barnen har spelat och övat genom åren. "Tvåtonslåten" glömmer man aldrig:) Så i vårt hem har det spelats må ni tro! Inte bara bus. Det har varit valthorn, tvärflöjt, trumpet, piano, elbas, mungiga, munspel. Redan tidigt var det konserter, i perioder var vi iväg varje helg! Barnen var så stolta och vi föräldrar också givetvis. Ibland på vissa spelningar var det förstås bara vi föräldrar som stod och applåderade, det kom inga fler:)

Ett gammalt dragspel har också hängt med från mitt föräldrahem. Det är ett knappdragspel som låter förfärligt i en dels öron, men jag älskar att spela på det, givetvis efter gehör! För mig och min familj betyder musik så otroligt mycket. Man blir alltid så glad av musik. Jag har turen att ha en son som fortfarande är otroligt musikalisk och är en mästare på de flesta instrument, om man nu får lov att skryta (och det får man om sina egna barn:)). När han gick i sexan var han så duktig på tvärflöjt att hans musiklärare sa: - " Så duktig kan man inte vara när man är så ung som du och bara har spelat så kort tid"! Senare blev elbas hans huvudinstrument och hans stora intresse.

För några år sedan köpte han en sitar, ett jättevackert indiskt instrument som låter ljuvligt. Gissa om han lärt sig spela? Givetvis! Det låter magiskt! Han är en begåvning och föddes säkert med "musiken i blodet"! Vill gärna tipsa om två olika forum han startat på internet. Det första är ett basforum; http://pratabas.se/ Av medlemmarna blev han så uppskattad för sitt forum att de tillsammans lät tillverka en helt ny elbas, speciellt åt honom, som några medlemmar personligen kom och överlämnade när han studerade i Stockholm. Den finns på bild på forumet.

Nyligen startade han också ett gitarrforum http://www.pratagitarr.se/
Kika gärna in på båda ställena. Vem vet, det finns kanske fler musikbegåvningar där ute?

Naturens detaljer och våren i sikte

Ibland när jag är ute och går fokuserar jag gärna på detaljer.
Då kan jag känna mig som ett litet barn som går på upptäcktsfärd.
Om man t.ex. studerar ett träd eller en blomma kan man se så mycket mer än bara själva helheten, det vi oftast är vana att lägga fokus på. Denna eftermiddag sken solen och jag kunde faktiskt se en del tecken på att våren är på väg, sakta men säkert.


Vide påminner mig om barndomen. På min skolbänk fanns
ett litet lock framtill som gick att öppna. Där hade jag mina
pennor och mitt suddgummi. Bredvid fanns en liten plåtbehållare.
(Förr i tiden förvarades där bläcket till reservoarpennan.)
Där hade jag mina små videkissar, det var mina små husdjur:)
Min fröken Emma var inte lika förtjust!


Här är några lökar på väg upp genom isen.
Solen kan få de flesta att vakna till liv igen!


Detta isflak är snart ett minne blott!
Fint mönster, eller hur?


Detta är ännu ett av "Naturens eget konstverk".
När jag studerar naturen associerar jag oftast till någonting
annat. Denna fina blå himmel får mig att tänka på
Ted Gärdestad och hans låt; "Himlen är oskyldigt blå",
den är så vacker! Lyssnar jag på låten blir jag också påmind
om hur viktigt det är att vi människor bryr oss om varandra
och att vi har roligt. Alla kan vi känna oss stressade ibland,
men ett litet léende eller några fina ord hinner vi alltid med.
Tiden finns, det gäller bara att utnyttja den på bästa sätt!
Livet är en fest! Lyssna och njut....

Några bilder från en vacker stad - Helsingborg

Ännu en solig dag! Härligt, men kallt! Så den där våren som en del pratar om, hm... den har nog inte kommit riktigt än i alla fall.
Man blir alltid så glad när solen skiner och man längtar bara ut.
Jag gick ner en tur till havet och strosade omkring i Norra hamnen.
Där finns så mycket att titta på. Vi bor fint, vi Helsingborgare!


Båtarna och Norra hamnen gör Helsingborg till nåt visst.


Stenar med is. Ja, det var kallt men ack så fint!


Naturen kan vara så vacker i sin enkelhet.


Hav och stenar är nåt visst!


Här sitter en duva på Dunkers kulturhus
och tittar på den fina utsikten mot Danmark.


Här kommer jag på besök för att se om
Kristina har med sig nåt att mumsa på.


Ack nej! Suck... Därför går jag igen.
Hoppas hon tar med nåt nästa gång vi ses:)
Tänk gärna på oss fåglar, vi behöver mat.
Visst är min vinterdräkt fin?

Ett spännande resmål jag vill tipsa om - Kerala

Vilken otrolig värld vi lever i! Ibland glömmer man nästan bort hur stor vår jord är, hur mycket mer spännande vi har kvar att upptäcka, trots att vi ändå reser ganska mycket. Idag hittade jag en spännande artikel som beskriver ett ställe jag mer än gärna skulle vilja resa till. Läs själva och dröm er bort för ett stund, det gjorde jag. Vi kanske ses där en dag?
http://www.expressen.se/resor/1.1902713/harligt-helande-kerala

Ystad Saltsjöbad i februari

Varje årstid har sin tjusning!
Det är något speciellt med vintern trots allt.
Den vita snön ger den grå naturen ett lyft.
Plötsligt blir allt så vackert!
Så här fint kan det vara i Ystad på vintern.

Sydamerikas "nationaldryck"

Hälsade på hos yngste sonen som nyligen flyttat hemifrån. Han bjöd på ett speciellt grönt te som heter Yerba Mate (också växtens namn), för mig helt nytt och spännande. Drycken upptäcktes först av indianer, sen fördes teét vidare av européer. Drycken är mycket populär i Paraguay, Uruguay, Argentina och södra Brasilien. Det är en stimulerande dryck med massor av nyttigheter bl.a. antioxidanter (dubbelt så mycket som i vanligt grönt te), det är uppiggande, motverkar det dåliga kolesterolet LDL, ökar syresättningen och är renande. Vi fick det också serverat i en alldeles ljuvlig liten "tekopp", en sk. Kalebass. "Koppen" som är handgjord är en naturprodukt, tillverkad av torkad kalebassfrukt - mönstret på "koppen" målas och ristas för hand. Varje mugg är därför unik. Man dricker med en Bombilla som är ett sugrör med tesil i änden. Gå gärna in och läs på denna sida för mer information om teet och dess nyttigheter, deras olika produkter mm. http:///www.yerba.se/
Varför inte ge bort en Kalebass och Bombilla som present? En mycket speciell och annorlunda gåva man blir ganska ensam om att äga, tills ryktet spridit sig förstås.


Ett riktigt hantverk! Varje Kalebass som
denna mugg kallas är unik.


Bombilla kallas sugröret. Det finns både i
metall och i bambu.

När barnen flyttar hemifrån

Så var det då dags att flytta hemifrån för yngste sonen, som är näst yngst (och tvilling) av fyra i syskonskaran. Igår var det första natten i nya lägenheten. Många olika känslor far omkring i sinnet hos mig som mamma, säkert hos honom också. Det är nyttigt att flytta hem- ifrån, men samtidigt ett stort steg mot vuxenlivet på fri hand. Då kan man äntligen få göra som man själv vill utan att ha någon där i när-
heten som har åsikter eller vill bestämma över en. Givetvis kan man rådfråga eller be om hjälp när som helst. Tack och lov för att det finns mobiltelefoner och datorer!

För mig som mamma känns det ganska skönt att släppa taget på riktigt nu, jag vet att det kommer att gå jättebra för honom. Det är en mycket klok, smart, intelligent och självgående ung man. Han kan både laga mat och tvätta sina kläder. Dessutom är han mycket kost -
medveten och ekonomisk. Givetvis finns det en liten latmask i honom också, som i alla oss andra. Kan man få "syrran" att diska åt sig är det ju bra :) Man kan bara skylla på att man har bråttom till jobbet. Fast ursäkterna är inte lika trovärdiga längre, hon har kommit på hans knep!

God smak har han också. Den nya lägenheten är både nymålad och skurad. Möblerna han köpt är fina och faller mig helt i smaken. Rengöringen av ugnen var ett kapitel för sig fick jag höra:
- "Det värsta jag varit med om"! sa han. Oj, oj, oj.... säger jag då! Vänta bara unge man, det kommer mera.

Som vuxen kan det vara skönt att få tillbaka ännu en period av sitt liv där man bara har sig själv att tänka på. Man älskar sina barn över allt annat på jorden, men det är också skönt när man vet att de "står där på sina egna ben".
Det är ändå mycket mer man har att lära sig, trots att man är 22 år och redan fått en massa kunskap och erfarenhet som man "stoppat i sin lilla ryggsäck"!
Ännu finns det en del saker kvar hemma hos oss. Det är nog tur att det drar ut lite på tiden, för mig i alla fall. Rummet är visserligen ganska kalt och otrevligt tomt, men det finns fortfarande små söta spår. Det viktiga är att jag vet att han mår bra och att han trivs i sin nya lya, och det vet jag att han gör. Jag har lovat hjälpa honom att fixa gardiner. Det ser jag fram emot. Som mamma känns det skönt att vara behövd lite då och då, trots allt :)!

Gojibär

Har egentligen funderat ganska länge på att testa detta bär. Idag när jag var inne på Tasty House för att köpa valnötter fick jag syn på de färgglada bären. De har en väldigt speciell smak, en blandning av tranbär och lingon tycker jag. Lite småsega att tugga. Efter ett tag kom jag underfund med den speciella smaken och jag gillar den faktiskt. Till frukost äter jag ganska ofta A-fil med solroskärnor, sesamfrön, linfrön, torkade aprikoser och pumpakärnor. Lite kanel på är också jättegott! Nu tänker jag ha Gojibär också till min fil. Man kan också äta dem som snacks etc. Det är ett otroligt nyttigt bär, vilket gör det extra intressant. En handfull per dag rekommenderas. Gojibär härstammar från Himalaya och Kina och har använts i tusentals år inom läkekonsten. Bäret har många positiva effekter :

• Man får mer energi och blir starkare.
• Ger motståndskraft mot bakterier, svamp och virus.
• Man känner sig yngre.
• Förbättrar synen.
• Ger bättre sömn.
• Ökar produktionen av vita och röda blodkroppar.
• Avstressande.
• Hjälper till mot klimakterieproblem.
• Man blir mindre orolig.
• Stärker hjärtat.
• Sänker blodtrycket.
• Sänker kolesterolvärdet.
• Förbättrar blodcirkulationen.
  

I Gojibär finns det 6 ggr. så mycket betakaroten som i morötter! Har ett innehåll av 500 ggr. mer C-vitamin än apelsin och 15 ggr. mer järn än spenat. De stimulerar produktionen av mänskligt tillväxthormon. Är en proteinkälla; innehåller 18 aminosyror. Innehåller mer än 21 spårämnen, t.ex. selen, kalcium, koppar, fosfor, järn och zink. Full av vitaminer, t.ex. A-vitamin, B1, B2, B6, C-vitamin och E-vitamin. Innehåller viktiga fettsyror. Motverkar prostataförstoring p.g.a. att de innehåller Beta-sitosterol. Blåbär anses ha hög halt av antioxidanter, men gojibär har 10 ggr. mer än blåbär.
Det är att rekommendera att man blötlägger bären i rumstempererat vatten (C-vitaminet förstörs om det är för varmt). Blötläggningen förenklar matsmältningen och förbättrar kroppens förmåga att ta upp vitaminer och mineraler bl.a. Detta gäller för övrigt alla nötter och frön.
Visst kan det väl vara värt att prova denna nyttighet ett tag?

Solen förgyller ett kallt Helsingborg!

Sol, snö, minusgrader och himmel blå, härliga fredag! Jag njuter verkligen, för det är ganska sällan vi skåningar har "riktig" vinter.
Vi fick bära ut katten på morgonen, då är det kallt. Det är självklart att man ska ta en promenad denna härliga vinterdag!
Själv huttrar jag innan jag får näsan utanför dörren. Rejält med kläder i flera lager, mössa och mina varma älsklingskängor. Jag letar också fram min varmaste, gosigaste och allra längsta halsduk jag kan hitta, som jag virar flera varv runt halsen. Men trots nästan - 10 grader är det ändå riktigt skönt ute.


Det finns fler som gillar snö och att sola sig!


Man har ju fått lära sig att hanarna alltid är vackrast.
Men titta så fin blå färg honan har på ryggen!
Okej då, hanen har ett jättefint grönt huvud.


Ovanför Hallbergs trappor i närheten av Kärnan.


Kärnan.


Helsingborgs lasarett.

Vi borde vara mer generösa mot varandra

"Tiden går fort när man är lycklig", brukar man säga. Jag håller med på ett sätt. När man gör något man gillar "försvinner" tiden, gör man något mindre kul går tiden väääääldigt långsamt. Annars är jag ganska övertygad om att tiden inte existerar. Tid är bara ett sätt för oss att mäta, t.ex. förhållandet mellan olika aktiviteter, en aktivitets varaktighet, att precisera möten med andra och för att kunna planera saker och ting lättare. På tal om tid är det nu över 5 år sedan jordbävningen (under Indiska Oceanen) som orsakade en tsunami, där ca 225 000- 300 000 människor miste livet och över 5 miljoner blev hemlösa. Indonesien blev värst drabbat. Vågorna var ca 25 m höga, (Kärnan i Helsingborg är 35 m) ! Jag har sett många reportage, intervjuer och filmer om katastrofen och blir lika berörd varje gång. För mig är det nog ett sätt att bearbeta det som hände. Jag var inte där, tack och lov, men katastrofen påverkade mig mycket starkt. Såg en intressant intervju med en kvinna vid namn Jut Putri från staden Banda Aceh i Indonesien. Hon och hennes bror miste 40 släktingar, men de bestämde sig för att leva vidare och att inte bara låta sorgen ta överhand. Det hon sa berörde mig mycket och jag önskar att vi alla människor kunde tänka som hon. Hon sa: - "Vi ger varandra kärlek utan att fästa oss vid det som skiljer oss åt." Mycket fint sagt. Det är så lätt att man ibland får ett egoistiskt tänkande. Att man gärna vill ha någon gentjänst för att man ska ge till någon annan. Det är så lätt att koncentrera sig på en annans sätt att vara och göra i stället för på sig själv. Förmodligen för att det känns jobbigt och svårt att se sina egna fel och brister. Ibland kan det vara intressant att inse att det ofta är speglingar av en själv när man upplever något man stör sig på hos en annan person. Om alla utgick ifrån sig själva, visade tacksamhet, kärlek och omtanke gentemot andra, skulle allt se annorlunda ut i vårt samhälle. Kärlek kan man visa på så många olika sätt. Tänk så enkelt, men ack så svårt ibland. Visst skulle det vara underbart om vi alla visade varandra lite mer omtanke och kärlek? Det kostar ingenting, och ju mer man ger desto mer får man säkert också tillbaka!
En härlig tanke som verkligen inte är omöjlig!

Musiken som lyfte mig till högre höjder

Låg i soffan och halvslumrade, men vaknade till av helt ljuvlig musik jag aldrig hört innan. Det var från tv:n, "Minnenas television" och programmet "Nöjesmaskinen" som gick för ett antal år sedan. Bl.a. intervju med ABBA och sen sjöng John Denver denna underbara låt. Hittade flera fina låtar på Spotify sen. Hans texter är så otroligt fina, väl värda att lyssna på!
Eftersom musik är ett av mina stora intressen vill jag gärna dela med mig av låtar som berör.

Ett nytt år med många nya möjligheter

Såja, då var det 2010. 2010 igen, hade jag tänkt skriva av bara farten. Vilken besynnerlig tanke jag fick. Tänk om det faktiskt har varit 2010 en gång tidigare? Ganska spännande tanke. Vem vet? Spelar inte så stor roll, jag kan ändå inte komma ihåg nåt. Så nu lämnar jag det. Så var vi då inne på 2010 som sagt. Ett nytt år med massor av nya möjligheter! Jag har bestämt mig för att hela detta året, ska jag försöka vara så öppen som möjligt för alla tänkbara möjligheter och erbjudanden som dyker upp i min närvaro. Jag vill också lära känna många nya människor, för att dela med mig av mina erfarenheter men också för att lära mig mer av andras. En sak som jag gärna vill förbättra eller rättare sagt lära mig, är att bemästra min intuition. Ibland bara vet man något, utan att det finns någon förklaring. Alla har vi förmågan, men det är nog inte många som vet om det eller ens vågar tro på det. Jag tror att det egentligen är ganska enkelt att vara intiutiv, men att vi tänker för mycket, anstränger oss och gör det komplicerat. Till en början får man nog träna sig på att vara mer i nuet. Att inte fundera så mycket, varken på gårdagen eller morgondagen utan bara leva här och nu. Att lyssna inåt och våga tro på det man känner utan att döma sig själv. Ett flertal gånger har jag nonchalerat min första tanke eller upplevelse för att jag inte riktigt vågat tro på den, vilket senare har visat sig vara rätt. Man ska inte heller blanda in vad man tror någon annan tycker eller tror. Det är inte alltid så lätt. Jag har en viss förmåga att tänka lite för mycket ibland tror jag. Saker och ting som man oroar sig för eller som bekymrar en, har en förmåga att bli ganska stora i ens tankar. De tankarna överväldigar en ofta och "föser bort" de positiva sakerna som faktiskt existerar eller händer och som faktiskt är de viktigaste. Ibland när jag "kör fast" i det negativa försöker jag släppa det och tänka; Det blir oftast aldrig som man tänker ändå, lika bra att sluta tänka på det. Som tur är har man alltid många positiva upplevelser och tankar man kan plocka fram om man bara bestämmer sig för det. Det går att "köra iväg" negativa och dåliga tankar om man vill, och det vill man! Det bästa man kan göra är att ta på sig ett par sköna skor, varma kläder (just nu i alla fall) och gå ut och ta en promenad. Då kan det hända riktigt spännande saker, om man vågar släppa in det som erbjuds en förståss.