När barnen flyttar hemifrån

Så var det då dags att flytta hemifrån för yngste sonen, som är näst yngst (och tvilling) av fyra i syskonskaran. Igår var det första natten i nya lägenheten. Många olika känslor far omkring i sinnet hos mig som mamma, säkert hos honom också. Det är nyttigt att flytta hem- ifrån, men samtidigt ett stort steg mot vuxenlivet på fri hand. Då kan man äntligen få göra som man själv vill utan att ha någon där i när-
heten som har åsikter eller vill bestämma över en. Givetvis kan man rådfråga eller be om hjälp när som helst. Tack och lov för att det finns mobiltelefoner och datorer!

För mig som mamma känns det ganska skönt att släppa taget på riktigt nu, jag vet att det kommer att gå jättebra för honom. Det är en mycket klok, smart, intelligent och självgående ung man. Han kan både laga mat och tvätta sina kläder. Dessutom är han mycket kost -
medveten och ekonomisk. Givetvis finns det en liten latmask i honom också, som i alla oss andra. Kan man få "syrran" att diska åt sig är det ju bra :) Man kan bara skylla på att man har bråttom till jobbet. Fast ursäkterna är inte lika trovärdiga längre, hon har kommit på hans knep!

God smak har han också. Den nya lägenheten är både nymålad och skurad. Möblerna han köpt är fina och faller mig helt i smaken. Rengöringen av ugnen var ett kapitel för sig fick jag höra:
- "Det värsta jag varit med om"! sa han. Oj, oj, oj.... säger jag då! Vänta bara unge man, det kommer mera.

Som vuxen kan det vara skönt att få tillbaka ännu en period av sitt liv där man bara har sig själv att tänka på. Man älskar sina barn över allt annat på jorden, men det är också skönt när man vet att de "står där på sina egna ben".
Det är ändå mycket mer man har att lära sig, trots att man är 22 år och redan fått en massa kunskap och erfarenhet som man "stoppat i sin lilla ryggsäck"!
Ännu finns det en del saker kvar hemma hos oss. Det är nog tur att det drar ut lite på tiden, för mig i alla fall. Rummet är visserligen ganska kalt och otrevligt tomt, men det finns fortfarande små söta spår. Det viktiga är att jag vet att han mår bra och att han trivs i sin nya lya, och det vet jag att han gör. Jag har lovat hjälpa honom att fixa gardiner. Det ser jag fram emot. Som mamma känns det skönt att vara behövd lite då och då, trots allt :)!