Mitt musikintresse började nog när jag var ca fyra år. Vi hade ett gammalt piano med stålram hemma som kom ifrån min fars föräldrahem. Jag lärde mig ganska tidigt spela efter gehör, noter var för mig ett mysterium. Hörde jag en låt på radion, gick jag direkt och satte mig och spelade den på pianot. Jag sjöng till och själv tyckte jag att det var så vackert att jag grät när jag sjöng. Undras hur det egentligen lät? När jag blev lite äldre lärde jag mig spela blockflöjt. Det var ju så på den tiden, blockflöjten skulle man börja med! Min stackars hund Sickan satt och ylade bredvid, jag trodde hon sjöng när hon i själva verket säkert hade jätteont i öronen!
Några år hade jag turen att få gå på pianoundervisning hos byns kantor som hette Emil Bengtsson. Dessutom var det helt gratis! Han ville inte ha betalt och jag ville inte gå dit, men jag blev tvingad av mina föräldrar. Det var säkert därför jag inte ville. Tack kära föräldrar, idag förstår jag bättre! Man förstår ju inte alltid ens bästa när man är liten. Jag och min bästa kompis Mia gick samtidigt och spelade. En av oss satt alltid i soffan bakom pianot och lyssnade. Det blev mycket fnissande. Jag minns än idag hur Emil vände sig om och tittade med en ganska otrevlig blick. Fullt förståeligt. Tvärs igenom hela hans hus fanns det en lång "korridor" och en dörröppning i mitten av alla rummen. I varje rum fanns det någon sorts flygel eller ett piano. Man kunde stå i början av huset och se till andra änden. Jag minns också speciellt ett fint taffelpiano som stod i ett av rummen. Han var så snäll att han lät oss spela på vilket piano vi ville. När vi var klara med lektionerna bjöd han oss på konditori, varje gång! Det var höjdpunkten. Vi fick välja precis vad vi ville ha att äta och dricka. När det var "semmeltid" fnissade vi alltid lite extra, då fastnade nämligen alltid lite vispgrädde från semlan i Emils mustasch och hans löständer glappade lite. Önskar att han hade funnits än idag, hade velat tacka honom ordentligt och be om ursäkt för allt fnissandet. Tyvärr blev han mördad, mycket tragiskt!
När jag blev äldre började jag att spela gitarr också. Några år i vuxen ålder spelade jag också trumpet i en föräldraorkester. Detta tack vare att mina barn fick instrument- och musikundervisning både enskilt och i en orkester, (Musse Combo) på deras skola. Alla fyra barnen har spelat och övat genom åren. "Tvåtonslåten" glömmer man aldrig:) Så i vårt hem har det spelats må ni tro! Inte bara bus. Det har varit valthorn, tvärflöjt, trumpet, piano, elbas, mungiga, munspel. Redan tidigt var det konserter, i perioder var vi iväg varje helg! Barnen var så stolta och vi föräldrar också givetvis. Ibland på vissa spelningar var det förstås bara vi föräldrar som stod och applåderade, det kom inga fler:)
Ett gammalt dragspel har också hängt med från mitt föräldrahem. Det är ett knappdragspel som låter förfärligt i en dels öron, men jag älskar att spela på det, givetvis efter gehör! För mig och min familj betyder musik så otroligt mycket. Man blir alltid så glad av musik. Jag har turen att ha en son som fortfarande är otroligt musikalisk och är en mästare på de flesta instrument, om man nu får lov att skryta (och det får man om sina egna barn:)). När han gick i sexan var han så duktig på tvärflöjt att hans musiklärare sa: - " Så duktig kan man inte vara när man är så ung som du och bara har spelat så kort tid"! Senare blev elbas hans huvudinstrument och hans stora intresse.
För några år sedan köpte han en sitar, ett jättevackert indiskt instrument som låter ljuvligt. Gissa om han lärt sig spela? Givetvis! Det låter magiskt! Han är en begåvning och föddes säkert med "musiken i blodet"! Vill gärna tipsa om två olika forum han startat på internet. Det första är ett basforum; http://pratabas.se/ Av medlemmarna blev han så uppskattad för sitt forum att de tillsammans lät tillverka en helt ny elbas, speciellt åt honom, som några medlemmar personligen kom och överlämnade när han studerade i Stockholm. Den finns på bild på forumet.
Nyligen startade han också ett gitarrforum http://www.pratagitarr.se/
Kika gärna in på båda ställena. Vem vet, det finns kanske fler musikbegåvningar där ute?
Syskonfotografering.
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar