Naturen, djur och framför allt hästar, har alltid fascinerat mig.
Blev så glad när jag fick se denna lilla fölunge (6 dagar gammal)
springandes i full fart över ängen i Maglaby på Söderåsen,
där jag växte upp som barn. Det syntes långa vägar att
han var lycklig tillsammans med sin stolta mamma.
Hon var beskyddande, samtidigt var hon en klok mamma
som gav honom frihet och tillåtelse att springa omkring, att
upptäcka världen och bemästra den lilla kroppen på de
stapplande små benen.
Det påminde mig om den frihet och glädje jag upplevde som barn,
om lyckan av att få vara tillsammans med dem man älskar
mest av allt. Samtidigt en påminnelse om hur viktiga vi föräldrar
är för våra barn som ska upptäcka världen, och inspireras till allt
vad de är intresserade av och ämnade för i livet.
Jag hade turen att få växa upp på en bondgård bland många djur
och vi hade skogen inpå knutarna. Dessutom en underbar storebror
(som jag ibland hatade som barn) och fina föräldrar som alla tre
idag är mina stora förebilder!
Mina föräldrar gav mig mycket kärlek men också friheten att utveckla
mina talanger och intressen på egen hand. Jag hade klara åsikter och
var ett mycket bestämt barn som ville klara mig själv. Det tillät mina
föräldrar för det mesta, allt efter deras bästa välvilja och med de
kunskaper och referenser de hade i sitt bagage.
Jag tillbringade mycket av min tid i naturen, som kom till att bli en
av mina bästa "lärare".
Självklart fanns det negativa upplevelser under min uppväxt,
men tack vare dessa erfarenheter har jag blivit en stark och
mångfasetterad individ. Idag kan jag omvärdera de negativa
upplevelserna till att bli positiva förmågor och kunskaper som jag
inte skulle vilja vara utan. Idag har jag referenser att plocka fram
när de behövs i livets ibland hårda skola.
Jag minns med glädje hur jag som barn alltid sprang omkring och lekte
och hur jag hela tiden hittade nya saker att sysselsätta mig med och
fascinerades åt. Tänk att naturen kan ge oss så många fina budskap
och påminnelser om allt det fina vi har i livet! För det har alla, om vi
bara väljer att "plocka fram" det och erkänner det för oss själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar