Det blev en riktigt härlig långpromenad på Söderåsen denna härliga eftermiddag. Solen sken, det var vindstilla och jag verkligen njöt av alla vackra intryck runtomkring. Trots att knopparna på träden ännu inte slagit ut, är det ändå så vackert. De kala träden är också fina på sitt sätt. Nu när träden ännu inte slagit ut i grönska, kan man ju se så långt. Jag hittade den första vitsippan idag! Det är alldeles i början och många knoppar som väntar på att "springa ut"! Finns det något vackrare än ett stort täcke av vitsippor ute i skogen? Jag verkligen älskar att gå i skogen! Jag blir så lugn och känner mig alltid så harmonisk och glad när jag är i naturen. Ofta kan jag "fastna" vid en vacker stubbe, en blomma, ett träd eller något annat fint jag går förbi, för naturen är ett enda stort konstverk för mig! Då stannar tiden och jag med den! Tills mina vänner ropar efter mig: - "Kristina, var blir du av"? Jag blir som ett nyfiket barn på nytt! Det finns alltid nya saker att upptäcka i naturen. Kanske inte så konstigt, mitt föräldrahem ligger nära skogen på Söderåsen. Som liten var jag ofta där på upptäcktsfärd. Jag plockade vitsippor på våren och svamp på hösten. Ett av mina favoritställen var nog ändå vid Humlebäcken som flyter förbi gården där jag bodde. Där tillbringade jag många timmar med min lekkamrat som hette Mats. Vi hade låtsastvillingar:) Vi "jobbade" ofta där invid bäcken och gjorde ett riktigt fint hem där. Ibland hade vi med oss fika dit, bullar och saft. Det var mysigt! Ibland badade vi också i bäcken. Men det var kallt! En gång skickade jag iväg en flaskpost. Undras om någon hittade den?
Den första vitsippan i år! "Vitsippan ute i backarna står,
niger och säger att nu är det vår".
Ännu är det mest knoppar. Lite värme och sol tack!
Skogen är så vacker! Trots att det ännu inte kommit
några ljusgröna blad kan det vara så här fint!
