En mjuk pepparkaka kan bli en trevlig julklapp.
Hembakat går alltid hem!
Idag är det lille julafton och jag är ledig. Ledig och ledig, det är nu jobbet börjar! Det är inte många julklappar som är inslagna ännu, men det ordnar sig. Vi som kom överens om att vi inte skulle ha några julklappar. Jag kan bara inte låta bli. Skulle kännas så konstigt utan. Efter frukosten vispar jag ihop två mjuka pepparkakor, det hör julen till och jag vet att det blir uppskattat. Den ena ska jag ge en äldre dam i julklapp, ska dit i eftermiddag. Med cellofan och rött sidenband blir det extra fint.
Tre av mina fyra barn har blivit vegeterianer, så det kommer att bli en hel del vegetariskt på julbordet i år. I år är min första jul utan julskinka! Känns lite konstigt och framförallt annorlunda. Men prinskorv och hemlagade köttbullar ska vi ha. Köttbullarna steker jag under tiden kakorna är i ugnen. Det är så mycket annat gott på julbordet, så skinkan kan vi gärna avstå. Vi äter ofta vegetariskt nuförtiden, blir enklast så. Dessutom är det gott och hela familjen älskar grönsaker. På julbordet blir det också auberginegratäng, och vegetariska köttbullar gjorda på bl.a. kikärtor, lök, vitlök, champinjoner och hackade jordnötter. Jag älskar att laga mat och gillar att prova på nya recept. Det är så bra för om det inte blir gott, kan man skylla på att det är första gången man lagar det och att man inte riktigt vet hur det kommer att smaka!
Det är riktigt trevligt att hälsa på min "kära vän" på eftermiddagen. Där blir jag bjuden på kaffe och lussebullar, helt nybakta! Vi pratar gamla minnen och vi uppdaterar varandra med vad som hänt sen vi senast sågs. Precis innan jag ska köra hem kommer nästa gäst på besök. Hon har en liten nyfödd pojke med sig, han är bara en vecka gammal! Så otroligt söt! Alldeles svart hår har han, och mycket hår på det lilla huvudet! Man nästan smälter av beundran! De är riktiga små underverk, de där gudomligt söta "minimänniskorna".
När jag kommer hem är det så dags för att göra Janssons frestelsen och de vegetariska köttbullarna. Nu börjar jag att längta till julbordet i morgon!
Så var det raskt vidare till paketinslagningen. Det tar sin lilla tid och alltid är det någon familjemedlem som behöver hämta något i köket just då. Det är väl konstigt? Man blir aldrig för stor för att vara nyfiken!
