Våren är nog på väg i alla fall. När man hör fåglarna börja kvittra, man ser snödropparna i knopp och solen känns lite varm, då dröjer det inte så länge till!
Ett annat trevligt vårtecken är de fina blomkrukorna som placeras ut på olika ställen på stan. Denna soliga lördagseftermiddag gav mig vårkänslor, med hopp om att den efterlängtade våren snart är här!
Varför kan det vara så svårt att bestämma sig ibland? Man är rädd för att man ska ångra sig, och då kan det i vissa fall vara för sent att ändra sig. En del beslut man tar utan att fundera så mycket kan bli jättebra. Andra beslut kan få konsekvenser man inte riktigt tänkte på när man tog beslutet. Ibland har det inte inte så stor betydelse vilket val man gör, men är det stora och avgörande beslut, är det desto viktigare att man gör ett förnuftigt och klokt val.
Jag har funderat så mycket på det där med intuition. Lär man sig att känna igen och förstå sin intuition kan den vara till stor hjälp. Vad är egentligen intuition? Citerat frånwikipedia: "Intuition kommer från latinetsintueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt". Personligen har jag ibland fått en känsla där det på något sätt "trillar ner en polett". En härlig känsla där jag kommit på någonting jag inte tänkte på just då, men ett svar som bara känns så rätt och riktigt när det kommer "flygandes" in i mitt huvud från intet. Jag ställer frågor tyst till mig själv flera gånger varje dag. Det gör vi nog alla utan att tänka på det så mycket. Helt plötsligt får jag ett svar till mig, jag vet inte varifrån, men det känns bara så rätt och riktigt, att jag känner en sådan lättnad och glädje inombords. Då talar intuitionen till mig! Ibland har man bara så svårt att våga lita på sig själv. Man tror att man har en liten ovän som sitter där inuti en, som vill röra till i ens liv och förstöra det fina. Åtminstone så känns det för mig ibland ;=) Kanske man får lära sig att göra fel val några gånger, men till slut lär man sig säkert. Livet är ju en skola. Som med barn, får de aldrig prova på en sak lär de sig inte heller! Man får nog lära sig att inte heller ta allt så allvarligt. Jag brukar fråga mig själv när jag är tveksam:- "Vad är det värsta som kan hända"? Egentligen ingenting! Så det är bara att köra på. Våga lite mer!
Ett annat bra tips kan vara att lära sig lite mer om kroppsspråket. 80% talar vi med kroppen (säger den mesta forskningen). Övriga 20% är orden, texten(7%) och röst och tonläge (13%). Människor säger en sak med munnen, men menar ibland något helt annat. Signalerna talar sanning! Det gäller bara att lära sig känna igen dem.
Ibland är det så svårt att tänka positivt och att fokusera på allt det som faktiskt är bra. Denna film hittade jag av en slump och den vill jag så gärna dela med mig:
Kärlek är ett ord det talas väldigt ofta om. För mig är kärlek bl.a. att vilja ge till någon eller något utan några som helst villkor. När man blir förälder infinner sig denna kärlek. Den kommer som en "lyckopil" och den går rakt in i ens hjärta och etsar sig fast för all framtid. Kärlek kan också vara den både fysiska och psykiska helt underbara känsla som uppstår mellan två människor, som kan slå till som "ett blixtnedslag" när du minst anar det. Man "försvinner då bort" i en gemensam "bubbla av rymd" där det endast finns kärlek, glädje, skönhet, lust, ja allt vackert man överhuvudtaget kan tänka sig. Allt runtomkring existerar inte längre (tror man). Orden räcker egentligen inte till för att beskriva kärleken fullt ut.
Vad är det då som händer? Är det verkligen så att en annan människa kan få mig att må så fantastiskt bra att jag känner mig som "pånyttfödd", otroligt vacker och helt gudomlig? Nej, jag tror faktiskt inte det. Min tro är att alla de känslor och upplevelser man känner inom sig är skapade helt och hållet av mig själv. Det jag känner kommer inifrån mig själv och fyller både kropp och själ så att det känns som om man var i ett "paradis av berusning". Dessutom tro man att personen man är kär i har "orsakat" det hela. Självklart måste det finnas människor som med sin närvaro kan hjälpa oss att framkalla dessa känslor hos oss. Men tänk om det var så att vi skulle kunna framkalla denna känsla helt för oss själva? Jag läste nyligen något intressant. Jag citerar:
"Kärlek är inte annat än upptäckten av sig själv iandra, och glädjen av igenkännandet" av Alexander Smith.
Tänk om det faktiskt är så att vi människor glömmer bort vem vi innerst inne egentligen är? Varför glömmer vi i så fall bort vem vi är? Tänk om vi alltid kunde känna oss så fantastiskt underbara som vi gör i de stunder vi är nyförälskade? Varför tror vi för det mesta att vi är så enkla, fulla med problem och så "tråkiga" individer som vi ofta kan känna oss? Tänk om vi är mycket bättre och mer fantastiska än vad både vi själva och andra tror om oss? Detta är inte egoism som jag vill beskriva. Det handlar om att se sig själv som den fantastiska person man egentligen innerst inne är. Min tro är att vi alla innerst inne är till för att hjälpa varandra, att alla människor hör ihop på ett eller annat sätt; vi är generösa, kärleksfulla, hjälpsamma och omtänksamma individer som spårat ur av någon anledning.
Mina funderingar kommer av att jag de senaste åren blivit mer uppmärksam på relationer och vilka problem jag sett uppstå dem emellan. Man kritiserar andra människor, man hittar fel, ofta de fel man själv har som man inte riktigt klarar av att konfrontera. Många relationer har också splittrats. Det har varit en mycket turbulent tid och det är återkommande problem. Människor separerar inte bara en gång. Det är så mycket lidande och så mycket bekymmer kanske helt i onödan, om vi bara hade hittat kärnan till oss själva?
Varför tar då kärleken slut mellan människor? Eller, vad är det som händer som gör att jag slutar älska mig själv så mycket att jag tror att jag slutat älska en annan person? Ja, det är inga lätta svar, men om man inte undrar kan man inte heller få veta. En dag ska jag nog hitta svaret. Frågan är skickad iväg ut i Universum och jag vet att den en dag blir besvarad. Tills dess är det väl bara att göra sitt bästa för att komma underfund med sig själv. Att fokusera på det som är bra och försöka förstärka det. Det kan också vara bra att förstärka sin självkänsla. Där är nog en stor bov i dramat. Man kan ju också försöka hitta nya "stigar" man inte trampat tidigare. Att våga göra lite mer av det som vi egentligen tror att vi inte vågar.
För många år sedan kom min dotter hem med ett citat hon fått av sin lärare i skolan. Detta citat har jag använt många gånger i mitt liv genom åren. Varje gång jag får en känsla av att jag vill något men kanske inte riktigt vågar, tänker jag på dessa kloka ord:
"Att våga är att för en kort stund tappa fotfästet. Att inte våga är att mista nyckeln till livet"
Ibland är man så inskränkt i sitt tänkande om saker och ting att man inte ser alla möjligheter och tillfällen i livet som faktiskt finns eller dyker upp i ens väg. Då tror jag att många nya vägar öppnar sig för oss, som kanske kan bana vägen till det "paradis" vi alla innerst inne går och drömmer om.
Solen har en osynlig magnetisk dragningskraft på mig. Jag vill bara ut så fort solen visar sig! Det blev en promenad vid Fortuna strand idag tillsammans med en väninna. Det är så avkopplande och nästan lite meditativt att promenera vid havet. Man går där och pratar om livet, barnen, relationer och annat som dyker upp i huvudet just då. Naturen "utstrålar" så vackra intryck som berikar ens inre. Känslor kommer och går, man blir så härligt lugn och avslappnad inombords. Just nu är jag så fascinerad av alla olika färger och detaljer som finns i naturen. Det finns alltid något nytt och unikt att upptäcka.
Började att fundera lite efter vår mysiga söndagspromenad. För tillfället är det många runtomkring mig som har problem av olika slag. Det är arbetslöshet, brist på pengar, sjukdomar, relationsproblem, bostadsproblem etc. Det är vanliga och återkommande problem hos de flesta. Kanske det är detta som är själva livet? Livet är inte jobbigt eller svårt. Det är tankarna om problemen runtomkring som är de jobbiga och svåra. Om man slutar upp med att vara missnöjd, vara tacksam för det man har och se de möjligheter och tillfälligheter som dyker upp, kanske det blir bättre då?
Att njuta lite mer och leta inom sig själv efter sina egna önskemål och behov just nu? Tanken kändes ganska behaglig. Känslan jag hade som barn, frihetskänslan, dök upp inom mig och det kändes faktiskt riktigt befriande! Nu ska jag åtminstone försöka att leva mer i nuet. Jag ska inte ge upp mina drömmar, men jag ska leva lite mer här och nu och vara snäll mot mig själv! Carpe Diem!
Några km söder om Helsingborg är det vinter. Trots röken från Boliden är här så vackert!
Stenar har en förmåga att verka lite levande, trots att de är stendöda ;)
Ibland känner jag mig som en hamster. Inte det att jag lagrar mat i käkarna precis, utan att jag samlar lätt på mig för mycket prylar. Böcker är en av mina stora passioner! Det finns så många jag vill läsa, men hinner inte riktigt med just nu i alla fall. Ibland känns det som om boken väljer mig när jag ser den i affären. Jag tror att det är meningen att jag ska läsa en viss bok när jag "får den till mig". Det kan ibland vara en annons som fängslar mig. Vissa gånger "försvinner omgivningen" och hela mitt inre "fångas upp", när jag fastnar som förstenad framför en bok i butiken. Tiden stannar till känns det som och jag får en känsla av att jag bara måste ha den. Skulle jag bli sysslolös har jag ett ganska stort lager att ta av. Inga böcker är egentligen ointressanta. Jag har humoristiska böcker, självbiografier, psykologiböcker, barnböcker, reseböcker etc. Ibland kan jag gå förbi min kära bokhylla och hitta en bok som passar mig just i stunden. Hinner jag inte läsa hela boken slår jag upp en sida på måfå. Där brukar alltid stå något intressant och givande, som jag oftast har nytta av i mitt liv just nu. Denna bok av Paulo Coelho blev dagens fynd, på Konsum för endast 37:50! Det var en mycket vacker och tänkvärd mening som fängslade mig mest, jag citerar: "Vi får en spegelbild av världen vi lever i, där vår strävan efter rikedom och berömmelse till varje pris, hindrar oss från att se det våra hjärtan verkligen önskar". Ska bli mycket intressant att läsa den! Det är nog många som funderar över detta i vårt stressade samhälle, där vi alla skyndar på i våra "ekorrhjul". Vart är vi på väg? Vad är egentligen meningen? Finns det en mening, och i så fall varför?
En roman full av spänning utlovas! Här beskrivs kändisskapets martyrskap och baksida. Vi får väl se vad jag tycker?
Vilken mysig söndag! Först åkte jag, Malin och Martin (hennes kille) för att hälsa på en Tollare. Malin ska köpa hund, och det var ganska länge sedan hon bestämde sig för just den rasen. Då kan det vara bra att ha träffat en i verkligheten också. En snäll kollega till mig bjöd hem oss så vi fick träffa Exhibit, som han heter. Vi fick många goda råd och mycket information som kan vara bra när man ska "bli med hund". Det var en underbar hund som vi alla tre föll pladask för ♥♥♥! Han skäller inte speciellt mycket, är lugn och lär sig snabbt nya saker. Pälsen var alldeles ljuvlig; mjuk som en nallebjörn och vilken vacker färg! Han t.om. var lite försynt när vi kom. Jag älskar hundar som inte hoppar upp och slickar en i ansiktet det första de gör. När jag kom hem bakade jag släta bullar och vips, hade vi semlor till söndagsfikat! Nästan hela familjen blev samlad och alltid har vi lika kul när vi träffas. Mycket beror nog på att jag och Linda ofta ska berätta roliga historier. Vi är lika dåliga på att komma ihåg dem, och det blir ofta så tokigt att de som lyssnar skrattar åt oss i stället. Jag brukar nämligen komma ihåg slutet, vilket jag ivrigt börjar att berätta. Sen får Linda ta början och sedan "tokskrattar" vi för att det blev så galet!
"Hur länge ska man behöva vänta? Kasta nån gång!"
"En av mina favoritleksaker!"
"Jag blir allt lite nyfiken av mig när jag ser en bil parkerad. Jag hoppas på att min tjej ska komma hit snart igen ♥ Men, jag är en stolt pappa i alla fall!"
Det finns så många fina mönster i naturen. Det gäller bara att öppna sina ögon och leta, då kan man hitta de mest otroliga formationer. Ibland kan jag få lust att bara studera djur eller människor, deras ansiktsuttryck, kroppsspråk etc. Denna fina söndag gick vi en tur i Norra Hamnen. Där händer alltid så mycket spännande. Man kan enkelt säga att "skönheten sitter i betraktarens ögon". Bestämmer man sig för att uppleva något fint, finns det alltid något vackert att förundras över.
En vacker kritvit svan fångade min uppmärksamhet. Trots att det var ganska kallt, såg den ut att trivas med att simma omkring i det kalla vattnet.
Helsingborg är en vacker stad med så otroligt vacker natur. Havet är alltid lika fascinerande!
Så här glad blir jag när jag är ute och promenerar i det fina vädret!
Vilken tur man har som bor nära havet! Idag blev det en söndagspromenad vid Laröd. Finns det något härligare än en promenad vid havet, då man känner en sval vind mot sin kind samtidigt som man studerar allt vackert som finns i naturen? Denna eftermiddag kom det t.om. några stora, mjuka snöflingor från skyn. Trots att det är vinter och snön är på väg att försvinna, är det så sagolikt vackert ute. Jag känner mig som ett litet barn när jag strosar omkring; jag fotograferar, funderar (eller rättare sagt slutar att tänka), tiden existerar inte och ibland kan jag t.om. känna mig ett med Moder jord :=)
Solen ville inte riktigt komma fram idag, men den gav ett vackert glitter åt havet.
En stackars svan låg död, fastfrusen i isen.
I bakgrunden skymtar man Danmark.
Denna bild påminner mig om sommaren på Örby Ängar, mitt favoritställe att sola och bada på.
Ibland kan man bli så fascinerad av naturens egna former. Visst är det vackert?
Kan man bli annat än glad när man får ett sms på årets första dag från sin dotter där det står; "Hej min lilla älsklingsmamma! Gott nytt år och god fortsättning! Underbart att vakna upp till solen! Puss och kram". Självklart blev jag på gott humör, trots att jag var trött efter att bara ha sovit fem timmar. Ibland är det så lite som ska till, för att man ska få sina tankar på rätt bana och att dagen ska kännas lyckad. Mitt motto för det nya året blir att göra lite mer av det där "lilla" som kan betyda så mycket för en annan människa. Vilken start på det nya året! Tack Linda! Efter lite uppröjning i köket efter gårdagen nyårsfirande bestämde vi oss för att ta en promenad i det fina vädret. Som omväxling blev det en skön tur i Ramlösaparken tillsammans med dottern och maken. Efter den sköna promenaden bjöds vi på en enastående god Västerbottenostspaj med skaldjur, som hennes kille Andreas hade tillagat. Nu blev det riktigt passande att säga: - "Lyckans ost hon är som har en kille som är utbildad kock"!
Några foton från vår promenad. Änderna blev så glada när det vankades brödbitar.
Ramlösabrunns Hälsobrunn har fina färger nu på vintern.
Rejäla ismassor!
Leon 4 månader var så intresserad av en söt pudeltik i bakgrunden att det var lite svårt att få ögonkontakt.
Nu går detta år 2010 mot sitt slut och ett nytt förväntansfullt år 2011 är i antågande. Alltid vid denna tiden på året funderar man lite över vad det gamla året gett som berikat ens liv. För min del har året bl.a. inneburit att jag lärt känna så många nya människor. Alla dessa nya ansikten jag mött har betytt väldigt mycket för mig på olika sätt. Jag har också upptäckt genom åren, att de människor jag möter har ett budskap till mig, på ett eller annat sätt. Genom att betrakta och studera mina tankar och reflektioner om dessa människor (mina spegelbilder), lär jag mig så mycket om mig själv. Några händelser under året har varit mindre trevliga. Dessa händelser väljer jag att inte lägga för stor vikt vid. Jag är ganska övertygad om att dessa händelser kommer att berika mitt liv på ett eller annat sätt så småningom. Det bästa är att lägga fokus på de händelser som varit trevliga och positiva. Det mest fantastiska som hände mig 2010 är att jag blev farmor till en bedårande söt liten flicka den 16 juni. Störst av allt är kärleken! Den ofantligt stora lycka och kärlek man upplever i ett så stort ögonblick går nästan inte att förklara i ord. Hon heter Lilly och är min stora förebild för hur vackert livet är och hur viktiga vi människor är för varandra. Tack livet för denna vackra gåva 2010! Jag lovar att göra mitt bästa för att vårda den. Som en mycket nära och rik vän en gång sa på sitt födelsedagskalas, när alla hans vänner och släktingar var samlade, jag citerar: - "Det viktigaste är inte att vara rik på pengar och saker. Det är bara döda ting som man inte blir lycklig av! Det viktigaste är alla Ni människor som är samlade här idag. Ni är det enda som betyder något"! Jag önskar Er alla ett riktigt Gott Nytt År! Ett år med massor av kärlek, glädje, utveckling och frihet.
"Jag tävlar hos Millah om en ring med valfri text frånBcute.se" Tävla om en ring med valfri text från Bcute.se Stilren ring i sterling silver - Bredd 8mm - Välj valfri text (20-25 bokstäver) - Finns i hela storlekar från 5 och uppåt: 5=15mm 6=16mm 7=17mm 8=17,8mm 9=18,7mm 10=19,5mm 11=20mm 12=21,1mm 13=22,2mm!
Här på Skvattemölla kan man både dricka kaffe och äta mat. Vi serverades kaffe med nybakta våfflor. Mums! Inne i byggnaden finns det mängder av prylar att inhandla, både gammalt och nytt. Man blir nostalgisk av alla gamla prylar man känner igen från barndomen.
Runt omkring Skvattemölla Kvarn är det underbar natur! Sedan 1600-talet har det malts mjöl här. Kvarnen drevs med vatten från Pinnån.
Pinnån.
Många växter är på väg att spricka ut i blom.
Här finns många vackra färger och naturupplevelser att beskåda och njuta av!
Denna knopp är ett litet konstverk i mina ögon.
Här är ett TV-team och programledaren för "Mitt i naturen" på besök för att filma Hasselsnoken. Förhoppningsvis får vi se det på TV senare i höst.
Idag för 29 år sedan blev jag tillsammans med min man! Vi bantade med "glassmetoden" då minns jag. På dagarna åt vi inget, eller nästan ingenting. Framåt kvällen när vi blev lite småsugna och hungriga gick vi till Wimpy, en hamburgerrestaurang som fanns då. Sen åkte vi till Stampgatan, där min blivande man bodde. Där satt vi och lyssnade på musik, natten lång. Vi spelade ABBA om och om igen, tills vi till slut vågade erkänna för varandra att vi faktiskt älskade varandra och att vi ville bli ett par. Det var till låten Andante, Andante med ABBA. Jag var så kär och var samtidigt så rädd för att det inte skulle vara ömsesidigt. Det var det! Det var väl tur det, för annars hade jag inte haft alla mina fina barn idag!
Till en början var det egentligen bara jag som ville ha barn. Efter ett tag kom maken nog till insikt om vilken fullträff till kvinna han hade träffat. Då ändrade han sig och vi bestämde oss för att skaffa många barn och att de skulle komma ganska tätt, för både vår egen skull och barnens.
Först fick vi en underbar son, Andreas. Han var så klok och smart redan som mycket liten. Man kunde riktigt höra inifrån hans huvud hur det knakade när han tänkte, efter att han ställt någon fråga till oss om hur någonting fungerade. Två år senare kom så Linda. Lika lyckliga blev vi då. Nu hade vi två fina "skatter". Kanske inte Andreas var lika lycklig till en början. Han blev skrämd av självaste "Stålfarfar"! Farmor bodde hos oss den veckan jag låg på KK. En dag skulle hon och Andreas ta en promenad i Gantofta där vi bodde. De mötte "Stålfarfar" som började prata med Andreas. En jultomte med sitt vita fina stora skägg? Stackars Andreas, och ingen mamma hemma som kunde trösta. Men, Andreas som var en liten klok man redan då, kom över denna traumatiska händelse ganska snart.
Han gillade sin lillasyster. Linda kallade sin storebror för "Professorn" ett tag. Det hade hon nog fått från barnprogrammet "Baltazar", som gick som barnprogram på TV:n då. Linda hördes lite mer! Hon hade nog insett att hon kunde använda sin röst som ett vapen. Skrek hon tillräckligt högt stod Andreas inte ut och hon fick som hon ville! En smart tjej!
Tre och ett halvt år senare kom våra tvillingar Malin och Mathias. När vi väl visste att det var två, blev vi så lyckliga! De flesta tyckte synd om oss och kunde inte förstå varför vi skaffade fler barn. Det tyckte vi var konstigt. Vi var själva så positivt inställda till att ha blivit utvalda till tvillingföräldrar för det kändes så. Vi kunde inte vara annat än stolta och lyckliga! När de föddes var familjen komplett! Det var en så fantastisk upplevelse och gåva att jag nästan blir rörd när jag tänker på det!
Många händelserika år har gått sedan dess och fler kommer det att bli. Det har hänt så mycket roligt och familjen har verkligen berikat mitt liv på många olika sätt! Jag är nog världens lyckligaste och stoltaste mamma och fru! Detta tack vare min man och turen av att vi träffades en dag för 29 år sedan!
Naturen, djur och framför allt hästar, har alltid fascinerat mig. Blev så glad när jag fick se denna lilla fölunge (6 dagar gammal) springandes i full fart över ängen i Maglaby på Söderåsen, där jag växte upp som barn. Det syntes långa vägar att han var lycklig tillsammans med sin stolta mamma. Hon var beskyddande, samtidigt var hon en klok mamma som gav honom frihet och tillåtelse att springa omkring, att upptäcka världen och bemästra den lilla kroppen på de stapplande små benen.
Det påminde mig om den frihet och glädje jag upplevde som barn, om lyckan av att få vara tillsammans med dem man älskar mest av allt. Samtidigt en påminnelse om hur viktiga vi föräldrar är för våra barn som ska upptäcka världen, och inspireras till allt vad de är intresserade av och ämnade för i livet. Jag hade turen att få växa upp på en bondgård bland många djur och vi hade skogen inpå knutarna. Dessutom en underbar storebror (som jag ibland hatade som barn) och fina föräldrar som alla tre idag är mina stora förebilder!
Mina föräldrar gav mig mycket kärlek men också friheten att utveckla mina talanger och intressen på egen hand. Jag hade klara åsikter och var ett mycket bestämt barn som ville klara mig själv. Det tillät mina föräldrar för det mesta, allt efter deras bästa välvilja och med de kunskaper och referenser de hade i sitt bagage. Jag tillbringade mycket av min tid i naturen, som kom till att bli en av mina bästa "lärare".
Självklart fanns det negativa upplevelser under min uppväxt, men tack vare dessa erfarenheter har jag blivit en stark och mångfasetterad individ. Idag kan jag omvärdera de negativa upplevelserna till att bli positiva förmågor och kunskaper som jag inte skulle vilja vara utan. Idag har jag referenser att plocka fram när de behövs i livets ibland hårda skola.
Jag minns med glädje hur jag som barn alltid sprang omkring och lekte och hur jag hela tiden hittade nya saker att sysselsätta mig med och fascinerades åt. Tänk att naturen kan ge oss så många fina budskap och påminnelser om allt det fina vi har i livet! För det har alla, om vi bara väljer att "plocka fram" det och erkänner det för oss själva!
Nu händer det mycket i naturen! Våren är på väg och många gröna nyanserna träder nu fram på träd och buskar, även i storstan. Tar mig ofta en promenad i Helsingborg. Trots att jag bott här i många år, upptäcker jag varje gång jag spatserar omkring, något nytt att förundras över. Ibland känner jag mig som ett litet barn som är på väg att upptäcka världen! Man kan upptäcka så mycket mer om man kan plocka fram lite av "det inre barnets" nyfikna ögon. I stadsparken har jag fotograferat ett och samma träd med en veckas mellanrum, för att se vårskrudens olika faser. Naturen är fantastisk!
Den 23 april, en vacker blå "matta" med scillor under trädet.
Den 30 april.
Den 7 maj, nu är det riktigt grönt och fint!
Idag var det kallt ute, bara fem plusgrader! Till och med hundar med päls fryser :)
Här har vi Herr och fru Anka som verkar ha fått vårkänslor och njuter av fontänen.
Det blev en riktigt härlig långpromenad på Söderåsen denna härliga eftermiddag. Solen sken, det var vindstilla och jag verkligen njöt av alla vackra intryck runtomkring. Trots att knopparna på träden ännu inte slagit ut, är det ändå så vackert. De kala träden är också fina på sitt sätt. Nu när träden ännu inte slagit ut i grönska, kan man ju se så långt. Jag hittade den första vitsippan idag! Det är alldeles i början och många knoppar som väntar på att "springa ut"! Finns det något vackrare än ett stort täcke av vitsippor ute i skogen? Jag verkligen älskar att gå i skogen! Jag blir så lugn och känner mig alltid så harmonisk och glad när jag är i naturen. Ofta kan jag "fastna" vid en vacker stubbe, en blomma, ett träd eller något annat fint jag går förbi, för naturen är ett enda stort konstverk för mig! Då stannar tiden och jag med den! Tills mina vänner ropar efter mig: - "Kristina, var blir du av"? Jag blir som ett nyfiket barn på nytt! Det finns alltid nya saker att upptäcka i naturen. Kanske inte så konstigt, mitt föräldrahem ligger nära skogen på Söderåsen. Som liten var jag ofta där på upptäcktsfärd. Jag plockade vitsippor på våren och svamp på hösten. Ett av mina favoritställen var nog ändå vid Humlebäcken som flyter förbi gården där jag bodde. Där tillbringade jag många timmar med min lekkamrat som hette Mats. Vi hade låtsastvillingar:) Vi "jobbade" ofta där invid bäcken och gjorde ett riktigt fint hem där. Ibland hade vi med oss fika dit, bullar och saft. Det var mysigt! Ibland badade vi också i bäcken. Men det var kallt! En gång skickade jag iväg en flaskpost. Undras om någon hittade den?
Den första vitsippan i år! "Vitsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår".
Ännu är det mest knoppar. Lite värme och sol tack!
Skogen är så vacker! Trots att det ännu inte kommit några ljusgröna blad kan det vara så här fint!
Kärlek är ett ämne som jag gärna pratar om. Det är en så stark och härlig energi att jag nästan blir varm inombords bara jag tänker på den:) Ju mer kärlek vi ger till andra, ju mer får vi också tillbaka. När vi använder oss av kärlekens magi kan vi förändra mycket till det bättre i vår omgivning och i våra liv. När man utför ett arbete med kärlek eller när man gör något man verkligen älskar, "försvinner" tiden(vilken ju egentligen inte finns enligt min mening), man är "uppslukad" av det man gör och resultatet blir förträffligt! Är vi tacksamma för det vi har i våra liv och känner kärlekens flöde, kommer det ännu mer till oss. Möter vi t.ex. en person som är sur eller otrevlig, kan vi "bryta" negativiteten genom att "flöda ut" kärlek, säga några vänliga ord eller bara le. Man kan påverka sitt liv på ett enkelt sätt; Var mot andra på ett sätt du själv vill bli bemött på. Man kan aldrig förändra en annan människa, men man kan ändra på sig själv. Barn är riktiga mästare på att ge kärlek till andra människor. De föds med en villkorslös kärlek till allt och alla. Alla som har egna barn glömmer nog aldrig det första leendet! Finns det något härligare än när ett litet barn kommer springande mot dig, ler och sen kastar sig in i din famn och ger dig en stor kram? För en tid sedan läste jag en liten söt berättelse, jag gärna vill dela med mig av:
Gyllene omslagspapper Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5 åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen. Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade: - "Den är till dig Mamma!" Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att det var tomt. Hon sa till sin dotter med harm i rösten: - "Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara någonting i paketet"? Hon hade tårar i sina ögon och sa: - "Men Mamma, det är inte tomt! Jag blåste kyssar i den tills den blev full". Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska. En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll det gyllene asken bredvid sängen för resten av sitt liv. När hon helst kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri. En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna och GUD. Det finns inget mer värdefullt än detta!
Var på en spännande kursdag i Limhamn idag. Det var en kurs med Mia de Neergaard och hennes kurs som heter "Bli mästaren i ditt liv"! Visst låter det bra? Att bli den som bestämmer i sitt liv. För de av oss som inte redan gör det förstås:) Med hjälp av "Lagen om attraktion" kan man dra till sig det man vill ha. Genom att önska sig något (t.ex. ett jobb, en bil, en bukett röda rosor, ett telefonsamtal från en god vän, ja vad som helst), ha fullt fokus på målet och sedan till 100 % veta att det är möjligt att uppnå. Man ska också "gå in i känslan", uppleva det som om att man redan har det man önskar. Så exakt som möjligt. Man kan gärna "bre på" när man nu ändå är igång. Det är gratis :)
Det kan hända att man stöter på hinder, men då är det viktigt att fortsätta ha fokus på sitt mål. Ofta koncentrerar vi oss på brister vi har i våra liv i stället för att lägga fokuset på vad det är vi vill ha och vad vi vill uppnå. När vi önskar oss något kommer det att manifesteras förr eller senare i vårt liv. Vill vi att det ska gå så snabbt som möjligt gäller det att vara så tydlig som möjligt med vårt mål och att inte släppa vårt fokus! Det är en enkel lag och den fungerar! Prova själv får du se! Börja med något litet om det känns lättare.
Om vi ger ut till andra det vi själv vill ha eller uppnå är det samma sak, då drar vi till oss det vi vill ha. Ju mer vi ger desto mer får vi tillbaka. Genom att uppskatta och erkänna det vi redan har kan vi skapa magi i våra liv! Det finns så mycket att vara tacksam för. En nyttig övning att göra direkt när man vaknar är att tänka på allt man har som man är tacksam för, t.ex. att man är frisk, har barn, har ett arbete att gå till o.s.v. Självklart ska vi göra det så ofta vi kan under dagen också. Börjar vi titta efter vad vi har att vara tacksamma för, upptäcker vi ofta ännu mer. Innan vi somnar inför natten kan vi tacka för dagen som varit och vad den gett oss. Kanske har vi träffat nya personer, lärt oss något nytt eller upptäckt något nytt? Ändrar vi vårt sätt att tänka genom att vara tacksamma för det vi har, ger det en "skjuts" åt den energin och det kommer in ännu mer positivt i våra liv.
Det finns en bok som heter "The Secret" eller på svenska, "Hemligheten". Den är skriven av Rhonda Byrne. Den kan jag varmt rekommendera. Min son Mathias har nyligen startat ett "The Secretforum där man kan läsa mer, diskutera med andra, se filmer och dela med sig av sina upplevelser. Här är länken dit: http://thesecretforum.se Nu ska jag snart lägga mig och tacka för de insikter, lärdomar och upplevelser denna dagen har gett mig. Tack till dig Mia och alla ni andra som var på kursen idag. Lycka till alla läsare med alla era önskningar och manifestationer!
Mitt musikintresse började nog när jag var ca fyra år. Vi hade ett gammalt piano med stålram hemma som kom ifrån min fars föräldrahem. Jag lärde mig ganska tidigt spela efter gehör, noter var för mig ett mysterium. Hörde jag en låt på radion, gick jag direkt och satte mig och spelade den på pianot. Jag sjöng till och själv tyckte jag att det var så vackert att jag grät när jag sjöng. Undras hur det egentligen lät? När jag blev lite äldre lärde jag mig spela blockflöjt. Det var ju så på den tiden, blockflöjten skulle man börja med! Min stackars hund Sickan satt och ylade bredvid, jag trodde hon sjöng när hon i själva verket säkert hade jätteont i öronen!
Några år hade jag turen att få gå på pianoundervisning hos byns kantor som hette Emil Bengtsson. Dessutom var det helt gratis! Han ville inte ha betalt och jag ville inte gå dit, men jag blev tvingad av mina föräldrar. Det var säkert därför jag inte ville. Tack kära föräldrar, idag förstår jag bättre! Man förstår ju inte alltid ens bästa när man är liten. Jag och min bästa kompis Mia gick samtidigt och spelade. En av oss satt alltid i soffan bakom pianot och lyssnade. Det blev mycket fnissande. Jag minns än idag hur Emil vände sig om och tittade med en ganska otrevlig blick. Fullt förståeligt. Tvärs igenom hela hans hus fanns det en lång "korridor" och en dörröppning i mitten av alla rummen. I varje rum fanns det någon sorts flygel eller ett piano. Man kunde stå i början av huset och se till andra änden. Jag minns också speciellt ett fint taffelpiano som stod i ett av rummen. Han var så snäll att han lät oss spela på vilket piano vi ville. När vi var klara med lektionerna bjöd han oss på konditori, varje gång! Det var höjdpunkten. Vi fick välja precis vad vi ville ha att äta och dricka. När det var "semmeltid" fnissade vi alltid lite extra, då fastnade nämligen alltid lite vispgrädde från semlan i Emils mustasch och hans löständer glappade lite. Önskar att han hade funnits än idag, hade velat tacka honom ordentligt och be om ursäkt för allt fnissandet. Tyvärr blev han mördad, mycket tragiskt!
När jag blev äldre började jag att spela gitarr också. Några år i vuxen ålder spelade jag också trumpet i en föräldraorkester. Detta tack vare att mina barn fick instrument- och musikundervisning både enskilt och i en orkester, (Musse Combo) på deras skola. Alla fyra barnen har spelat och övat genom åren. "Tvåtonslåten" glömmer man aldrig:) Så i vårt hem har det spelats må ni tro! Inte bara bus. Det har varit valthorn, tvärflöjt, trumpet, piano, elbas, mungiga, munspel. Redan tidigt var det konserter, i perioder var vi iväg varje helg! Barnen var så stolta och vi föräldrar också givetvis. Ibland på vissa spelningar var det förstås bara vi föräldrar som stod och applåderade, det kom inga fler:)
Ett gammalt dragspel har också hängt med från mitt föräldrahem. Det är ett knappdragspel som låter förfärligt i en dels öron, men jag älskar att spela på det, givetvis efter gehör! För mig och min familj betyder musik så otroligt mycket. Man blir alltid så glad av musik. Jag har turen att ha en son som fortfarande är otroligt musikalisk och är en mästare på de flesta instrument, om man nu får lov att skryta (och det får man om sina egna barn:)). När han gick i sexan var han så duktig på tvärflöjt att hans musiklärare sa: - " Så duktig kan man inte vara när man är så ung som du och bara har spelat så kort tid"! Senare blev elbas hans huvudinstrument och hans stora intresse.
För några år sedan köpte han en sitar, ett jättevackert indiskt instrument som låter ljuvligt. Gissa om han lärt sig spela? Givetvis! Det låter magiskt! Han är en begåvning och föddes säkert med "musiken i blodet"! Vill gärna tipsa om två olika forum han startat på internet. Det första är ett basforum; http://pratabas.se/ Av medlemmarna blev han så uppskattad för sitt forum att de tillsammans lät tillverka en helt ny elbas, speciellt åt honom, som några medlemmar personligen kom och överlämnade när han studerade i Stockholm. Den finns på bild på forumet.
Nyligen startade han också ett gitarrforum http://www.pratagitarr.se/ Kika gärna in på båda ställena. Vem vet, det finns kanske fler musikbegåvningar där ute?
