Promenera vid havet - balsam för själen!

Solen har en osynlig magnetisk dragningskraft på mig. Jag vill bara ut så fort solen visar sig! Det blev en promenad vid Fortuna strand idag tillsammans med en väninna. Det är så avkopplande och nästan lite meditativt att promenera vid havet. Man går där och pratar om livet, barnen, relationer och annat som dyker upp i huvudet just då. Naturen "utstrålar" så vackra intryck som berikar ens inre.
Känslor kommer och går, man blir så härligt lugn och avslappnad inombords. Just nu är jag så fascinerad av alla olika färger och detaljer som finns i naturen. Det finns alltid något nytt och unikt att upptäcka.

Började att fundera lite efter vår mysiga söndagspromenad. För tillfället är det många runtomkring mig som har problem av olika slag. Det är arbetslöshet, brist på pengar, sjukdomar, relationsproblem, bostadsproblem etc. Det är vanliga och återkommande problem hos de flesta. Kanske det är detta som är själva livet? Livet är inte jobbigt eller svårt. Det är tankarna om problemen runtomkring som är de jobbiga och svåra. Om man slutar upp med att vara missnöjd, vara tacksam för det man har och se de möjligheter och tillfälligheter som dyker upp, kanske det blir bättre då?

Att njuta lite mer och leta inom sig själv efter sina egna önskemål och behov just nu? Tanken kändes ganska behaglig. Känslan jag hade som barn, frihetskänslan, dök upp inom mig och det kändes faktiskt riktigt befriande! Nu ska jag åtminstone försöka att leva mer i nuet. Jag ska inte ge upp mina drömmar, men jag ska leva lite mer här och nu och vara snäll mot mig själv!
Carpe Diem!


Några km söder om Helsingborg är det vinter.
Trots röken från Boliden är här så vackert!


Stenar har en förmåga att verka lite levande, trots att de
är stendöda ;)


Ett konstverk av is!


Danmark är ganska nära, syns i horisonten.


Rejäla isklumpar!