Idag låg ett brev på köksbordet. Visserligen brukar där ligga både brev och reklam när jag kommer hem, men detta brevet var lite speciellt. Jag kände igen handstilen, det var min sons. Men, brevet var postat till honom själv. Brevet som bara hade några få rader hade han skrivit till sig själv när han gick på trafikskolan, vilket är ganska länge sedan nu. Det var tänkt att postas därifrån när han hade klarat sitt körkort. Körkortet fick han för ett par månader sedan, (fick och fick, det kostade ganska mycket och han fick verkligen lägga ner mycket tid och övning). Så idag damp alltså brevet ner i brevlådan. Där stod några intressanta saker som jag tycker är väl värda att fundera över och samtidigt förmedla vidare till så många som möjligt.
Vara uppmärksam på min körning.
Säga till när jag åker med andra att de ska köra lugnare.
Bidra till ett nyktert samhälle.
Kloka tankar som alla borde reflektera över och följa. Ibland finns det så mycket givande varje dag, bara man har tid att stanna upp och reflektera över vad dagen har att erbjuda för oss. Det gäller att inte stressa för mycket och ha för bråttom så att man missar själva livet. Denna dagen var det ett brev som blev betydelsefullt för mig.
CARPE DIEM!
Syskonfotografering.
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar