Här på Skvattemölla kan man både dricka kaffe och äta mat. Vi serverades kaffe med nybakta våfflor. Mums! Inne i byggnaden finns det mängder av prylar att inhandla, både gammalt och nytt. Man blir nostalgisk av alla gamla prylar man känner igen från barndomen.
Runt omkring Skvattemölla Kvarn är det underbar natur! Sedan 1600-talet har det malts mjöl här. Kvarnen drevs med vatten från Pinnån.
Pinnån.
Många växter är på väg att spricka ut i blom.
Här finns många vackra färger och naturupplevelser att beskåda och njuta av!
Denna knopp är ett litet konstverk i mina ögon.
Här är ett TV-team och programledaren för "Mitt i naturen" på besök för att filma Hasselsnoken. Förhoppningsvis får vi se det på TV senare i höst.
Idag för 29 år sedan blev jag tillsammans med min man! Vi bantade med "glassmetoden" då minns jag. På dagarna åt vi inget, eller nästan ingenting. Framåt kvällen när vi blev lite småsugna och hungriga gick vi till Wimpy, en hamburgerrestaurang som fanns då. Sen åkte vi till Stampgatan, där min blivande man bodde. Där satt vi och lyssnade på musik, natten lång. Vi spelade ABBA om och om igen, tills vi till slut vågade erkänna för varandra att vi faktiskt älskade varandra och att vi ville bli ett par. Det var till låten Andante, Andante med ABBA. Jag var så kär och var samtidigt så rädd för att det inte skulle vara ömsesidigt. Det var det! Det var väl tur det, för annars hade jag inte haft alla mina fina barn idag!
Till en början var det egentligen bara jag som ville ha barn. Efter ett tag kom maken nog till insikt om vilken fullträff till kvinna han hade träffat. Då ändrade han sig och vi bestämde oss för att skaffa många barn och att de skulle komma ganska tätt, för både vår egen skull och barnens.
Först fick vi en underbar son, Andreas. Han var så klok och smart redan som mycket liten. Man kunde riktigt höra inifrån hans huvud hur det knakade när han tänkte, efter att han ställt någon fråga till oss om hur någonting fungerade. Två år senare kom så Linda. Lika lyckliga blev vi då. Nu hade vi två fina "skatter". Kanske inte Andreas var lika lycklig till en början. Han blev skrämd av självaste "Stålfarfar"! Farmor bodde hos oss den veckan jag låg på KK. En dag skulle hon och Andreas ta en promenad i Gantofta där vi bodde. De mötte "Stålfarfar" som började prata med Andreas. En jultomte med sitt vita fina stora skägg? Stackars Andreas, och ingen mamma hemma som kunde trösta. Men, Andreas som var en liten klok man redan då, kom över denna traumatiska händelse ganska snart.
Han gillade sin lillasyster. Linda kallade sin storebror för "Professorn" ett tag. Det hade hon nog fått från barnprogrammet "Baltazar", som gick som barnprogram på TV:n då. Linda hördes lite mer! Hon hade nog insett att hon kunde använda sin röst som ett vapen. Skrek hon tillräckligt högt stod Andreas inte ut och hon fick som hon ville! En smart tjej!
Tre och ett halvt år senare kom våra tvillingar Malin och Mathias. När vi väl visste att det var två, blev vi så lyckliga! De flesta tyckte synd om oss och kunde inte förstå varför vi skaffade fler barn. Det tyckte vi var konstigt. Vi var själva så positivt inställda till att ha blivit utvalda till tvillingföräldrar för det kändes så. Vi kunde inte vara annat än stolta och lyckliga! När de föddes var familjen komplett! Det var en så fantastisk upplevelse och gåva att jag nästan blir rörd när jag tänker på det!
Många händelserika år har gått sedan dess och fler kommer det att bli. Det har hänt så mycket roligt och familjen har verkligen berikat mitt liv på många olika sätt! Jag är nog världens lyckligaste och stoltaste mamma och fru! Detta tack vare min man och turen av att vi träffades en dag för 29 år sedan!
Naturen, djur och framför allt hästar, har alltid fascinerat mig. Blev så glad när jag fick se denna lilla fölunge (6 dagar gammal) springandes i full fart över ängen i Maglaby på Söderåsen, där jag växte upp som barn. Det syntes långa vägar att han var lycklig tillsammans med sin stolta mamma. Hon var beskyddande, samtidigt var hon en klok mamma som gav honom frihet och tillåtelse att springa omkring, att upptäcka världen och bemästra den lilla kroppen på de stapplande små benen.
Det påminde mig om den frihet och glädje jag upplevde som barn, om lyckan av att få vara tillsammans med dem man älskar mest av allt. Samtidigt en påminnelse om hur viktiga vi föräldrar är för våra barn som ska upptäcka världen, och inspireras till allt vad de är intresserade av och ämnade för i livet. Jag hade turen att få växa upp på en bondgård bland många djur och vi hade skogen inpå knutarna. Dessutom en underbar storebror (som jag ibland hatade som barn) och fina föräldrar som alla tre idag är mina stora förebilder!
Mina föräldrar gav mig mycket kärlek men också friheten att utveckla mina talanger och intressen på egen hand. Jag hade klara åsikter och var ett mycket bestämt barn som ville klara mig själv. Det tillät mina föräldrar för det mesta, allt efter deras bästa välvilja och med de kunskaper och referenser de hade i sitt bagage. Jag tillbringade mycket av min tid i naturen, som kom till att bli en av mina bästa "lärare".
Självklart fanns det negativa upplevelser under min uppväxt, men tack vare dessa erfarenheter har jag blivit en stark och mångfasetterad individ. Idag kan jag omvärdera de negativa upplevelserna till att bli positiva förmågor och kunskaper som jag inte skulle vilja vara utan. Idag har jag referenser att plocka fram när de behövs i livets ibland hårda skola.
Jag minns med glädje hur jag som barn alltid sprang omkring och lekte och hur jag hela tiden hittade nya saker att sysselsätta mig med och fascinerades åt. Tänk att naturen kan ge oss så många fina budskap och påminnelser om allt det fina vi har i livet! För det har alla, om vi bara väljer att "plocka fram" det och erkänner det för oss själva!
Nu händer det mycket i naturen! Våren är på väg och många gröna nyanserna träder nu fram på träd och buskar, även i storstan. Tar mig ofta en promenad i Helsingborg. Trots att jag bott här i många år, upptäcker jag varje gång jag spatserar omkring, något nytt att förundras över. Ibland känner jag mig som ett litet barn som är på väg att upptäcka världen! Man kan upptäcka så mycket mer om man kan plocka fram lite av "det inre barnets" nyfikna ögon. I stadsparken har jag fotograferat ett och samma träd med en veckas mellanrum, för att se vårskrudens olika faser. Naturen är fantastisk!
Den 23 april, en vacker blå "matta" med scillor under trädet.
Den 30 april.
Den 7 maj, nu är det riktigt grönt och fint!
Idag var det kallt ute, bara fem plusgrader! Till och med hundar med päls fryser :)
Här har vi Herr och fru Anka som verkar ha fått vårkänslor och njuter av fontänen.
Det blev en riktigt härlig långpromenad på Söderåsen denna härliga eftermiddag. Solen sken, det var vindstilla och jag verkligen njöt av alla vackra intryck runtomkring. Trots att knopparna på träden ännu inte slagit ut, är det ändå så vackert. De kala träden är också fina på sitt sätt. Nu när träden ännu inte slagit ut i grönska, kan man ju se så långt. Jag hittade den första vitsippan idag! Det är alldeles i början och många knoppar som väntar på att "springa ut"! Finns det något vackrare än ett stort täcke av vitsippor ute i skogen? Jag verkligen älskar att gå i skogen! Jag blir så lugn och känner mig alltid så harmonisk och glad när jag är i naturen. Ofta kan jag "fastna" vid en vacker stubbe, en blomma, ett träd eller något annat fint jag går förbi, för naturen är ett enda stort konstverk för mig! Då stannar tiden och jag med den! Tills mina vänner ropar efter mig: - "Kristina, var blir du av"? Jag blir som ett nyfiket barn på nytt! Det finns alltid nya saker att upptäcka i naturen. Kanske inte så konstigt, mitt föräldrahem ligger nära skogen på Söderåsen. Som liten var jag ofta där på upptäcktsfärd. Jag plockade vitsippor på våren och svamp på hösten. Ett av mina favoritställen var nog ändå vid Humlebäcken som flyter förbi gården där jag bodde. Där tillbringade jag många timmar med min lekkamrat som hette Mats. Vi hade låtsastvillingar:) Vi "jobbade" ofta där invid bäcken och gjorde ett riktigt fint hem där. Ibland hade vi med oss fika dit, bullar och saft. Det var mysigt! Ibland badade vi också i bäcken. Men det var kallt! En gång skickade jag iväg en flaskpost. Undras om någon hittade den?
Den första vitsippan i år! "Vitsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår".
Ännu är det mest knoppar. Lite värme och sol tack!
Skogen är så vacker! Trots att det ännu inte kommit några ljusgröna blad kan det vara så här fint!
Kärlek är ett ämne som jag gärna pratar om. Det är en så stark och härlig energi att jag nästan blir varm inombords bara jag tänker på den:) Ju mer kärlek vi ger till andra, ju mer får vi också tillbaka. När vi använder oss av kärlekens magi kan vi förändra mycket till det bättre i vår omgivning och i våra liv. När man utför ett arbete med kärlek eller när man gör något man verkligen älskar, "försvinner" tiden(vilken ju egentligen inte finns enligt min mening), man är "uppslukad" av det man gör och resultatet blir förträffligt! Är vi tacksamma för det vi har i våra liv och känner kärlekens flöde, kommer det ännu mer till oss. Möter vi t.ex. en person som är sur eller otrevlig, kan vi "bryta" negativiteten genom att "flöda ut" kärlek, säga några vänliga ord eller bara le. Man kan påverka sitt liv på ett enkelt sätt; Var mot andra på ett sätt du själv vill bli bemött på. Man kan aldrig förändra en annan människa, men man kan ändra på sig själv. Barn är riktiga mästare på att ge kärlek till andra människor. De föds med en villkorslös kärlek till allt och alla. Alla som har egna barn glömmer nog aldrig det första leendet! Finns det något härligare än när ett litet barn kommer springande mot dig, ler och sen kastar sig in i din famn och ger dig en stor kram? För en tid sedan läste jag en liten söt berättelse, jag gärna vill dela med mig av:
Gyllene omslagspapper Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5 åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen. Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade: - "Den är till dig Mamma!" Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att det var tomt. Hon sa till sin dotter med harm i rösten: - "Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara någonting i paketet"? Hon hade tårar i sina ögon och sa: - "Men Mamma, det är inte tomt! Jag blåste kyssar i den tills den blev full". Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska. En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll det gyllene asken bredvid sängen för resten av sitt liv. När hon helst kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri. En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna och GUD. Det finns inget mer värdefullt än detta!
Var på en spännande kursdag i Limhamn idag. Det var en kurs med Mia de Neergaard och hennes kurs som heter "Bli mästaren i ditt liv"! Visst låter det bra? Att bli den som bestämmer i sitt liv. För de av oss som inte redan gör det förstås:) Med hjälp av "Lagen om attraktion" kan man dra till sig det man vill ha. Genom att önska sig något (t.ex. ett jobb, en bil, en bukett röda rosor, ett telefonsamtal från en god vän, ja vad som helst), ha fullt fokus på målet och sedan till 100 % veta att det är möjligt att uppnå. Man ska också "gå in i känslan", uppleva det som om att man redan har det man önskar. Så exakt som möjligt. Man kan gärna "bre på" när man nu ändå är igång. Det är gratis :)
Det kan hända att man stöter på hinder, men då är det viktigt att fortsätta ha fokus på sitt mål. Ofta koncentrerar vi oss på brister vi har i våra liv i stället för att lägga fokuset på vad det är vi vill ha och vad vi vill uppnå. När vi önskar oss något kommer det att manifesteras förr eller senare i vårt liv. Vill vi att det ska gå så snabbt som möjligt gäller det att vara så tydlig som möjligt med vårt mål och att inte släppa vårt fokus! Det är en enkel lag och den fungerar! Prova själv får du se! Börja med något litet om det känns lättare.
Om vi ger ut till andra det vi själv vill ha eller uppnå är det samma sak, då drar vi till oss det vi vill ha. Ju mer vi ger desto mer får vi tillbaka. Genom att uppskatta och erkänna det vi redan har kan vi skapa magi i våra liv! Det finns så mycket att vara tacksam för. En nyttig övning att göra direkt när man vaknar är att tänka på allt man har som man är tacksam för, t.ex. att man är frisk, har barn, har ett arbete att gå till o.s.v. Självklart ska vi göra det så ofta vi kan under dagen också. Börjar vi titta efter vad vi har att vara tacksamma för, upptäcker vi ofta ännu mer. Innan vi somnar inför natten kan vi tacka för dagen som varit och vad den gett oss. Kanske har vi träffat nya personer, lärt oss något nytt eller upptäckt något nytt? Ändrar vi vårt sätt att tänka genom att vara tacksamma för det vi har, ger det en "skjuts" åt den energin och det kommer in ännu mer positivt i våra liv.
Det finns en bok som heter "The Secret" eller på svenska, "Hemligheten". Den är skriven av Rhonda Byrne. Den kan jag varmt rekommendera. Min son Mathias har nyligen startat ett "The Secretforum där man kan läsa mer, diskutera med andra, se filmer och dela med sig av sina upplevelser. Här är länken dit: http://thesecretforum.se Nu ska jag snart lägga mig och tacka för de insikter, lärdomar och upplevelser denna dagen har gett mig. Tack till dig Mia och alla ni andra som var på kursen idag. Lycka till alla läsare med alla era önskningar och manifestationer!
