Kan man bli annat än glad när man får ett sms på årets första dag från sin dotter där det står; "Hej min lilla älsklingsmamma! Gott nytt år och god fortsättning! Underbart att vakna upp till solen! Puss och kram". Självklart blev jag på gott humör, trots att jag var trött efter att bara ha sovit fem timmar. Ibland är det så lite som ska till, för att man ska få sina tankar på rätt bana och att dagen ska kännas lyckad. Mitt motto för det nya året blir att göra lite mer av det där "lilla" som kan betyda så mycket för en annan människa. Vilken start på det nya året! Tack Linda! Efter lite uppröjning i köket efter gårdagen nyårsfirande bestämde vi oss för att ta en promenad i det fina vädret. Som omväxling blev det en skön tur i Ramlösaparken tillsammans med dottern och maken. Efter den sköna promenaden bjöds vi på en enastående god Västerbottenostspaj med skaldjur, som hennes kille Andreas hade tillagat. Nu blev det riktigt passande att säga: - "Lyckans ost hon är som har en kille som är utbildad kock"!
Några foton från vår promenad. Änderna blev så glada när det vankades brödbitar.
Ramlösabrunns Hälsobrunn har fina färger nu på vintern.
Rejäla ismassor!
Leon 4 månader var så intresserad av en söt pudeltik i bakgrunden att det var lite svårt att få ögonkontakt.
Nu går detta år 2010 mot sitt slut och ett nytt förväntansfullt år 2011 är i antågande. Alltid vid denna tiden på året funderar man lite över vad det gamla året gett som berikat ens liv. För min del har året bl.a. inneburit att jag lärt känna så många nya människor. Alla dessa nya ansikten jag mött har betytt väldigt mycket för mig på olika sätt. Jag har också upptäckt genom åren, att de människor jag möter har ett budskap till mig, på ett eller annat sätt. Genom att betrakta och studera mina tankar och reflektioner om dessa människor (mina spegelbilder), lär jag mig så mycket om mig själv. Några händelser under året har varit mindre trevliga. Dessa händelser väljer jag att inte lägga för stor vikt vid. Jag är ganska övertygad om att dessa händelser kommer att berika mitt liv på ett eller annat sätt så småningom. Det bästa är att lägga fokus på de händelser som varit trevliga och positiva. Det mest fantastiska som hände mig 2010 är att jag blev farmor till en bedårande söt liten flicka den 16 juni. Störst av allt är kärleken! Den ofantligt stora lycka och kärlek man upplever i ett så stort ögonblick går nästan inte att förklara i ord. Hon heter Lilly och är min stora förebild för hur vackert livet är och hur viktiga vi människor är för varandra. Tack livet för denna vackra gåva 2010! Jag lovar att göra mitt bästa för att vårda den. Som en mycket nära och rik vän en gång sa på sitt födelsedagskalas, när alla hans vänner och släktingar var samlade, jag citerar: - "Det viktigaste är inte att vara rik på pengar och saker. Det är bara döda ting som man inte blir lycklig av! Det viktigaste är alla Ni människor som är samlade här idag. Ni är det enda som betyder något"! Jag önskar Er alla ett riktigt Gott Nytt År! Ett år med massor av kärlek, glädje, utveckling och frihet.
"Jag tävlar hos Millah om en ring med valfri text frånBcute.se" Tävla om en ring med valfri text från Bcute.se Stilren ring i sterling silver - Bredd 8mm - Välj valfri text (20-25 bokstäver) - Finns i hela storlekar från 5 och uppåt: 5=15mm 6=16mm 7=17mm 8=17,8mm 9=18,7mm 10=19,5mm 11=20mm 12=21,1mm 13=22,2mm!
Här på Skvattemölla kan man både dricka kaffe och äta mat. Vi serverades kaffe med nybakta våfflor. Mums! Inne i byggnaden finns det mängder av prylar att inhandla, både gammalt och nytt. Man blir nostalgisk av alla gamla prylar man känner igen från barndomen.
Runt omkring Skvattemölla Kvarn är det underbar natur! Sedan 1600-talet har det malts mjöl här. Kvarnen drevs med vatten från Pinnån.
Pinnån.
Många växter är på väg att spricka ut i blom.
Här finns många vackra färger och naturupplevelser att beskåda och njuta av!
Denna knopp är ett litet konstverk i mina ögon.
Här är ett TV-team och programledaren för "Mitt i naturen" på besök för att filma Hasselsnoken. Förhoppningsvis får vi se det på TV senare i höst.
Idag för 29 år sedan blev jag tillsammans med min man! Vi bantade med "glassmetoden" då minns jag. På dagarna åt vi inget, eller nästan ingenting. Framåt kvällen när vi blev lite småsugna och hungriga gick vi till Wimpy, en hamburgerrestaurang som fanns då. Sen åkte vi till Stampgatan, där min blivande man bodde. Där satt vi och lyssnade på musik, natten lång. Vi spelade ABBA om och om igen, tills vi till slut vågade erkänna för varandra att vi faktiskt älskade varandra och att vi ville bli ett par. Det var till låten Andante, Andante med ABBA. Jag var så kär och var samtidigt så rädd för att det inte skulle vara ömsesidigt. Det var det! Det var väl tur det, för annars hade jag inte haft alla mina fina barn idag!
Till en början var det egentligen bara jag som ville ha barn. Efter ett tag kom maken nog till insikt om vilken fullträff till kvinna han hade träffat. Då ändrade han sig och vi bestämde oss för att skaffa många barn och att de skulle komma ganska tätt, för både vår egen skull och barnens.
Först fick vi en underbar son, Andreas. Han var så klok och smart redan som mycket liten. Man kunde riktigt höra inifrån hans huvud hur det knakade när han tänkte, efter att han ställt någon fråga till oss om hur någonting fungerade. Två år senare kom så Linda. Lika lyckliga blev vi då. Nu hade vi två fina "skatter". Kanske inte Andreas var lika lycklig till en början. Han blev skrämd av självaste "Stålfarfar"! Farmor bodde hos oss den veckan jag låg på KK. En dag skulle hon och Andreas ta en promenad i Gantofta där vi bodde. De mötte "Stålfarfar" som började prata med Andreas. En jultomte med sitt vita fina stora skägg? Stackars Andreas, och ingen mamma hemma som kunde trösta. Men, Andreas som var en liten klok man redan då, kom över denna traumatiska händelse ganska snart.
Han gillade sin lillasyster. Linda kallade sin storebror för "Professorn" ett tag. Det hade hon nog fått från barnprogrammet "Baltazar", som gick som barnprogram på TV:n då. Linda hördes lite mer! Hon hade nog insett att hon kunde använda sin röst som ett vapen. Skrek hon tillräckligt högt stod Andreas inte ut och hon fick som hon ville! En smart tjej!
Tre och ett halvt år senare kom våra tvillingar Malin och Mathias. När vi väl visste att det var två, blev vi så lyckliga! De flesta tyckte synd om oss och kunde inte förstå varför vi skaffade fler barn. Det tyckte vi var konstigt. Vi var själva så positivt inställda till att ha blivit utvalda till tvillingföräldrar för det kändes så. Vi kunde inte vara annat än stolta och lyckliga! När de föddes var familjen komplett! Det var en så fantastisk upplevelse och gåva att jag nästan blir rörd när jag tänker på det!
Många händelserika år har gått sedan dess och fler kommer det att bli. Det har hänt så mycket roligt och familjen har verkligen berikat mitt liv på många olika sätt! Jag är nog världens lyckligaste och stoltaste mamma och fru! Detta tack vare min man och turen av att vi träffades en dag för 29 år sedan!
Naturen, djur och framför allt hästar, har alltid fascinerat mig. Blev så glad när jag fick se denna lilla fölunge (6 dagar gammal) springandes i full fart över ängen i Maglaby på Söderåsen, där jag växte upp som barn. Det syntes långa vägar att han var lycklig tillsammans med sin stolta mamma. Hon var beskyddande, samtidigt var hon en klok mamma som gav honom frihet och tillåtelse att springa omkring, att upptäcka världen och bemästra den lilla kroppen på de stapplande små benen.
Det påminde mig om den frihet och glädje jag upplevde som barn, om lyckan av att få vara tillsammans med dem man älskar mest av allt. Samtidigt en påminnelse om hur viktiga vi föräldrar är för våra barn som ska upptäcka världen, och inspireras till allt vad de är intresserade av och ämnade för i livet. Jag hade turen att få växa upp på en bondgård bland många djur och vi hade skogen inpå knutarna. Dessutom en underbar storebror (som jag ibland hatade som barn) och fina föräldrar som alla tre idag är mina stora förebilder!
Mina föräldrar gav mig mycket kärlek men också friheten att utveckla mina talanger och intressen på egen hand. Jag hade klara åsikter och var ett mycket bestämt barn som ville klara mig själv. Det tillät mina föräldrar för det mesta, allt efter deras bästa välvilja och med de kunskaper och referenser de hade i sitt bagage. Jag tillbringade mycket av min tid i naturen, som kom till att bli en av mina bästa "lärare".
Självklart fanns det negativa upplevelser under min uppväxt, men tack vare dessa erfarenheter har jag blivit en stark och mångfasetterad individ. Idag kan jag omvärdera de negativa upplevelserna till att bli positiva förmågor och kunskaper som jag inte skulle vilja vara utan. Idag har jag referenser att plocka fram när de behövs i livets ibland hårda skola.
Jag minns med glädje hur jag som barn alltid sprang omkring och lekte och hur jag hela tiden hittade nya saker att sysselsätta mig med och fascinerades åt. Tänk att naturen kan ge oss så många fina budskap och påminnelser om allt det fina vi har i livet! För det har alla, om vi bara väljer att "plocka fram" det och erkänner det för oss själva!
Nu händer det mycket i naturen! Våren är på väg och många gröna nyanserna träder nu fram på träd och buskar, även i storstan. Tar mig ofta en promenad i Helsingborg. Trots att jag bott här i många år, upptäcker jag varje gång jag spatserar omkring, något nytt att förundras över. Ibland känner jag mig som ett litet barn som är på väg att upptäcka världen! Man kan upptäcka så mycket mer om man kan plocka fram lite av "det inre barnets" nyfikna ögon. I stadsparken har jag fotograferat ett och samma träd med en veckas mellanrum, för att se vårskrudens olika faser. Naturen är fantastisk!
Den 23 april, en vacker blå "matta" med scillor under trädet.
Den 30 april.
Den 7 maj, nu är det riktigt grönt och fint!
Idag var det kallt ute, bara fem plusgrader! Till och med hundar med päls fryser :)
Här har vi Herr och fru Anka som verkar ha fått vårkänslor och njuter av fontänen.
