Dagen som förändrade mitt liv

Idag för 29 år sedan blev jag tillsammans med min man!
Vi bantade med "glassmetoden" då minns jag. På dagarna
åt vi inget, eller nästan ingenting. Framåt kvällen när vi
blev lite småsugna och hungriga gick vi till Wimpy,
en hamburgerrestaurang som fanns då. Sen åkte vi till
Stampgatan, där min blivande man bodde. Där satt vi och
lyssnade på musik, natten lång. Vi spelade ABBA om och
om igen, tills vi till slut vågade erkänna för varandra att vi
faktiskt älskade varandra och att vi ville bli ett par.
Det var till låten Andante, Andante med ABBA.
Jag var så kär och var samtidigt så rädd för att det inte
skulle vara ömsesidigt. Det var det! Det var väl tur det,
för annars hade jag inte haft alla mina fina barn idag!

Till en början var det egentligen bara jag som ville ha barn.
Efter ett tag kom maken nog till insikt om vilken fullträff
till kvinna han hade träffat. Då ändrade han sig och vi
bestämde oss för att skaffa många barn och att de skulle
komma ganska tätt, för både vår egen skull och barnens.

Först fick vi en underbar son, Andreas. Han var så klok
och smart redan som mycket liten. Man kunde riktigt höra
inifrån hans huvud hur det knakade när han tänkte,
efter att han ställt någon fråga till oss om hur någonting
fungerade. Två år senare kom så Linda. Lika lyckliga blev
vi då. Nu hade vi två fina "skatter". Kanske inte Andreas var
lika lycklig till en början. Han blev skrämd av självaste
"Stålfarfar"! Farmor bodde hos oss den veckan jag låg på KK.
En dag skulle hon och Andreas ta en promenad i Gantofta där
vi bodde. De mötte "Stålfarfar" som började prata med Andreas.
En jultomte med sitt vita fina stora skägg? Stackars Andreas,
och ingen mamma hemma som kunde trösta.
Men, Andreas som var en liten klok man redan då,
kom över denna traumatiska händelse ganska snart.

Han gillade sin lillasyster. Linda kallade sin storebror
för "Professorn" ett tag. Det hade hon nog fått från
barnprogrammet "Baltazar", som gick som barnprogram
på TV:n då. Linda hördes lite mer! Hon hade nog insett
att hon kunde använda sin röst som ett vapen. Skrek hon
tillräckligt högt stod Andreas inte ut och hon fick som
hon ville! En smart tjej!

Tre och ett halvt år senare kom våra tvillingar
Malin och Mathias. När vi väl visste att det var två,
blev vi så lyckliga! De flesta tyckte synd om oss och
kunde inte förstå varför vi skaffade fler barn. Det tyckte vi
var konstigt. Vi var själva så positivt inställda till att ha blivit
utvalda till tvillingföräldrar för det kändes så. Vi kunde inte
vara annat än stolta och lyckliga!
När de föddes var familjen komplett! Det var en så
fantastisk upplevelse och gåva att jag nästan blir rörd
när jag tänker på det!

Många händelserika år har gått sedan dess och fler kommer
det att bli. Det har hänt så mycket roligt och familjen har
verkligen berikat mitt liv på många olika sätt!
Jag är nog världens lyckligaste och stoltaste mamma och fru!
Detta tack vare min man och turen av att vi träffades en dag
för 29 år sedan!

En liten nykomling på vingliga ben

Naturen, djur och framför allt hästar, har alltid fascinerat mig.
Blev så glad när jag fick se denna lilla fölunge (6 dagar gammal)
springandes i full fart över ängen i Maglaby på Söderåsen,
där jag växte upp som barn. Det syntes långa vägar att
han var lycklig tillsammans med sin stolta mamma.
Hon var beskyddande, samtidigt var hon en klok mamma
som gav honom frihet och tillåtelse att springa omkring, att
upptäcka världen och bemästra den lilla kroppen på de
stapplande små benen.

Det påminde mig om den frihet och glädje jag upplevde som barn,
om lyckan av att få vara tillsammans med dem man älskar
mest av allt. Samtidigt en påminnelse om hur viktiga vi föräldrar
är för våra barn som ska upptäcka världen, och inspireras till allt
vad de är intresserade av och ämnade för i livet.
Jag hade turen att få växa upp på en bondgård bland många djur
och vi hade skogen inpå knutarna. Dessutom en underbar storebror
(som jag ibland hatade som barn) och fina föräldrar som alla tre
idag är mina stora förebilder!

Mina föräldrar gav mig mycket kärlek men också friheten att utveckla
mina talanger och intressen på egen hand. Jag hade klara åsikter och
var ett mycket bestämt barn som ville klara mig själv. Det tillät mina
föräldrar för det mesta, allt efter deras bästa välvilja och med de
kunskaper och referenser de hade i sitt bagage.
Jag tillbringade mycket av min tid i naturen, som kom till att bli en
av mina bästa "lärare".

Självklart fanns det negativa upplevelser under min uppväxt,
men tack vare dessa erfarenheter har jag blivit en stark och
mångfasetterad individ. Idag kan jag omvärdera de negativa
upplevelserna till att bli positiva förmågor och kunskaper som jag
inte skulle vilja vara utan. Idag har jag referenser att plocka fram
när de behövs i livets ibland hårda skola.

Jag minns med glädje hur jag som barn alltid sprang omkring och lekte
och hur jag hela tiden hittade nya saker att sysselsätta mig med och
fascinerades åt. Tänk att naturen kan ge oss så många fina budskap
och påminnelser om allt det fina vi har i livet! För det har alla, om vi
bara väljer att "plocka fram" det och erkänner det för oss själva!

Det våras i Stadsparken

Nu händer det mycket i naturen! Våren är på väg och många gröna nyanserna träder nu fram på träd och buskar, även i storstan. Tar mig ofta en promenad i Helsingborg. Trots att jag bott här i många år, upptäcker jag varje gång jag spatserar omkring, något nytt att förundras över. Ibland känner jag mig som ett litet barn som är på väg att upptäcka världen! Man kan upptäcka så mycket mer om man kan plocka fram lite av "det inre barnets" nyfikna ögon.
I stadsparken har jag fotograferat ett och samma träd med en veckas mellanrum, för att se vårskrudens olika faser.
Naturen är fantastisk!


Den 23 april, en vacker blå "matta" med
scillor under trädet.



Den 30 april.



Den 7 maj, nu är det riktigt grönt och fint!



Idag var det kallt ute, bara fem plusgrader!
Till och med hundar med päls fryser :)



Här har vi Herr och fru Anka som verkar
ha fått vårkänslor och njuter av fontänen.